Förlovning och midsommar

Vilken sagolik helg! Sannolikt min bästa midsommar hittills!

På torsdagkvällen hade Martin och jag bestämt att vi skulle in till ”stan” och äta för att fira SM-guldet. I sanningens namn glömde vi skåla för det och mindes först vårt ursprungliga ärende vid efterrätten. Turligt nog hade nämligen Martin fått möjlighet att flexa ut lite tidigare så vi hann in en halvtimme före 18. Då var en viss juveleraraffär fortfarande öppen. Martin hade kvällen innan sagt att han ville visa mig vad han tittat på och funderat över. Även om det skulle minska på överraskningsfaktorn ville han gärna ha min åsikt i valet. Den som varit hans favorit var samma som jag föll för. En gedigen rak guldring med vitguldsrand och en liten briljant på min. Handgjorda ringar från Engelbert och en modell som det bara fanns dessa två exemplar kvar av i butiken. En till henne och en till honom. Dessutom var storlekarna helt perfekta för oss. Det var som magi. De var väldigt lyxiga, men priset spelade ingen roll för Martin. Han var störtförtjust i just den här strama designen och ännu lyckligare över att jag delade hans smak. Så den kvällen skålade vi för att de perfekta ringarna blivit köpta och att vi nu överraskande var fria att bestämma förlovningsdag när som helst!

Martins plan hade varit att det skulle vara fixat till senare i juli när vi ska på semester till Smögen. Men jag har ju som bekant svårt att tåla mig. För min del hade vi kunnat sätta på dem direkt vid bordet där vi satt på uteserveringen. Vi spekulerade över alternativ här hemma i Halmstad som vi kunde utnyttja denna helg och kom fram till att det finns en tjusig restaurang som heter Salt som ligger precis vid havet i Tylösand. Deras veranda ligger direkt vid vattenlinjen på stranden. Jag hade inte varit där förut, men var förstås nyfiken och positiv till ett sådant ställe. Sedan ringde Martin och försökte boka bord. De var abonnerade över midsommarafton så det fick bli midsommardagens kväll.

På midsommarafton tog vi bilen bort till Grötvik, fem minuter bort längs kusten för att få lite omväxling på promenaden. Solen sken och det var lä från vind där vi gick och vi fick en härlig promenad. Såg ett brudpar som blev fotograferade med havet som bakgrund och jag fick tårar i ögonen av att se detta unga par som denna dag gick in i ett nytt och viktigt skede i livet. När vi kom hem städade vi på vår altan, men kunde konstatera att byggnadsställningen tydligen skulle bli kvar över helgen, för ingen hade hämtat den. Framför allt var det de överblivna tegelpannorna som stod kvar i pallar ovanpå som förhindrade att den kunde plockas ned. Det behövs en kranbil som lyfter av alltihop. Men jag behöll midsommarkänslan och bakade en fräsch jordgubbstårta med lime och vi bjöd impulsivt in ett par grannar på kaffe och tårta. Det var jättetrevligt, jag hade inte fått chansen att umgås med dem tidigare. På kvällen grillade Martin och jag på altanen, men åt inne i vårt vackra kök. I sanningens namn blåste det lite svalt, så det är inte säkert att vi hade suttit ute även om vi kunnat. Vi hade i alla fall en fantastisk kväll som var hur mysig som helst.

På midsommardagen fick vi sova ut igen och sen stack Martin ut och vindsurfade. Ödet hade nämligen överraskat honom med en present i fullkomligt oväntad vind. Samtidigt var jag hemma och inväntade lilla Yra, Evas yngsta tik, då hennes familj skulle till Liseberg och Göteborg och skulle vara borta ett par dagar. Hon är 8 månader och höglöper den här helgen, så det har varit en spännande upplevelse. Både med tanke på det och på allt folk som nu rör sig vid min vanliga promenadväg, så kan hon inte vara lös. Men hon verkar glad ändå, luktar på alla lukter och hänger med i allt som händer. Vi gick iväg till vårt närmaste hundbad och det var tydligen så inbjudande denna dag att till och med Whoopi bestämde sig för att göra sin säsongsdebut och simmade! På eftermiddagen tittade jag färdigt på inspelningarna från Victorias bröllop, speciellt hade jag sett fram emot att få se och höra Daniels tal till henne. Det var helt fantastiskt! Jag förstår varför alla beundrat det så mycket! Vilken känsla han hade, men det var också roligt och insiktsfullt!

Vi kunde konstatera att solen sken och det var en strålande kväll för att sitta ute och fira. Kvällen innan hade ju mörka moln hopat sig på himlen och det varit lite kyligt. Nu var det rätt midsommarväder och jag klädde mig i en ljusrosa spetsklänning som jag fick av Martin förra sommaren. Vita smycken och vit kofta fick komplettera. Martin hade kavaj och slips och vi tog bussen bort till Tylösand. Den tar 9 minuter. Vi vandrade genom sand sista biten och jag var glad för att jag inte hade några högklackade skor den här kvällen. När vi kom in blev jag alldeles förstummad. Restaurangen var betydligt större än jag trott, men inredningen var marin, eller ”New England” som det heter på inredningsspråk. Jättefräscht och läckert. Jag visste ju att de byggt till i våras, men att det blivit så imponerande hade jag ingen aning om. Verandan gick längs med hela byggnaden och längs med havet. Det var glasade dörrar hela vägen mellan restaurangen och verandan. Vi beställde champagne och när de inte hade en ”halvflaska” så tog vi en hel. Tänkte att vi kunde fortsätt med den till middagen. Vi slog oss ned i ett par vilstolar av trä med tjocka marinblå dynor. Bartendern kom ut med vackra champagneglas och en elegant ishink för flaskan. Vi njöt i solen och skålade faktiskt för SM-guldet, så där lite i efterskott. Men bättre sent än aldrig! Vi hade underhållning av att livräddarskolan hade övningar. De gjorde någon sorts stafett där första gänget simmade ut till en boj och vände, andra gänget paddlade en kanot och det tredje låg på en bräda och paddlade med händerna. Det var rätt vågigt så det såg väldigt jobbigt ut. Samtidigt var det lite folk som faktiskt badade frivilligt, så det var nog inte olidligt kallt. Jag såg i tidningen att det var 20 grader i vattnet på ett ställe i närheten på söndagen.

Plötsligt så reste sig Martin och föll ner på knä framför mig. Jag höll på att svimma! Jag visste ju om planen att vi skulle byta ringar denna kväll, men inte hans plan om att fria på traditionellt vis! Jag blev alldeles rörd över hans underbara ord till mig om min person och om hur han ville dela sitt liv med mig för alltid. Jag hörde hur ett par kvinnor som satt några meter ifrån plötsligt tystnade. Jag förstår dem. Något sådant ser man inte varje dag! Senare erbjöd sig en av dem att fotografera oss med den kamera vi tagit med. Så vi fick minnesbilder med oss båda två tätt bredvid varandra. Det var helt sanslöst och som en saga. Vi hade svårt att slita oss från platsen, så servitrisen kom ut med menyn och lät oss sitta kvar medan de gjorde en förrätt till Martin, som sedan serverades vid vårt väntande bord inne i restaurangen. Jag var så nöjd med champagnen och kände inte för mer än en fiskrätt som huvudrätt. Martin åt också fisk. Vi beställde faktiskt in en flaska vitt vin också och jag hade väl aldrig trott att man skulle tömma den också, men då vi var kvar i tre timmar totalt gick det faktiskt oväntat lätt! Vi tog bussen hem till hundarna efteråt och slappnade av tillsammans med dem.

Igår, på söndagen, var det ett ännu mer strålande sommarväder och absolut ingen vind. Vi tog alla fyra hundarna och gick ända bort till den offentliga hundbadstranden, en lång härlig bit av den långa sandstranden. Då vi vadade ut simmade mina hundar med lätthet runt oss utan att skälla, mycket behagligt. De verkade verkligen njuta. Lilla Yra tyckte det var lite läskigt, men följde i alla fall med i kopplet. Efteråt sprang Martin med hundarna på stranden fram och tillbaka, med Yra i koppel och de andra skuttande lösa. De behövde värma sig lite efter nedkylningen tänkte vi och stänka av sig lite! Det var helt bedårande att se Martin springa i himmelsblå tröja på den ljusa stranden mot den blå himlen och det blå vattnet. Alla hundarna såg så lyckliga ut och verkligen njöt av befrielsen att få springa fort tillsammans på den stora öppna ytan!

Efter en god lunch hemma vid köksbordet så lämnade vi hundarna att torka (och sanda av sig) nere i källaren och gick ner till stranden som ligger precis där vi bor. Vi solade ett par timmar och jag läste lite roman. Vilken semesterkänsla och vilken lycka!

Hela förlovningsproceduren har verkligen varit enastående. Och jag tänker gärna på hur ödet fixade till det för oss. För om inte patienterna hade gjort det möjligt för Martin att flexa ut en halvtimme tidigare i torsdags så hade vi inte hunnit titta på ringar och förstås inte kunnat köpa några ringar. Och om inte brudparet hade abonnerat Salt på midsommaraftonen så hade vi suttit i dåligt väder och frusit där den dagen istället. Och om inte min kompis tackat nej till inbjudan till middag på midsommardagen hos oss, så hade vi ju varit hemma och haft middagsbjudning istället. Men nu fixade ödet så att vi var ensamma, Salt hade bord ledigt på lördagkvällen och vi hamnade där med det magiskt fina vädret som Sverige enstaka midsomrar faktiskt kan bjuda på! Och vi hade världens vackraste ringar med oss! Förlovningen styrdes av ödet och det är ju så jag trivs med att det ska vara, det verkar som att får bara ödet bestämma så blir det bästa tänkbara i slutänden.

Nu är det ny arbetsvecka och hantverkarna avlöser varandra både inne och ute med att fixa till sådant, som ännu inte blivit gjort. Solen skiner. Jag ska avsluta artiklar och annat denna vecka, har jag tänkt mig. Martin går på semester sen och jag skulle också vilja känna mig ledig, så gott det nu går! Det kommer ju t ex ett amerikanskt samarbete när som helst. Redaktören som fått min bok på sin lott håller på att läsa igenom den nu och återkommer med sina synpunkter för eventuella förändringar.