|
  
 Wild-east
Irresistible Terrorist (Fiona)
2004-01-05 -
e. DKUCh Rambye's Bodyguard (Pongo)
u. SAgCh SAg(Hopp)Ch Maribell's Yambalaya (Whoopi)
Ögon ua vid 7 veckors
ålder. HD ua (grad A)
Fiona är yngst i
flocken. Läs under rubriken "En annorlunda kennel" på
första sidan och du förstår mitt dilemma med att behålla henne.
Det var kärlek och det var hjärtat som bestämde. Jag hade rent
logiskt inte speciellt många argument för att hon skulle bli kvar i
vår flock. I så fall skulle det vara att hon blir en jämnstor lekkompis för
Zoe.
Men hon är helt enkelt
helt underbar. Hon har charm, hon har attityd, hon är framåt och
orädd och som namnet anger, helt enkelt oemotståndlig. Här på bilden
från hösten 2006 springer hon främst, halvsyster Zoe till höger och
mamma Whoopi snett bakom till vänster. Ganska typiskt, hon är
snabbast av dem tre och för det mesta allra ivrigast till sitt sätt.
Nedan följer några
olika texter från Fionas uppväxt och utveckling. Det färskaste
kommer först och hur hon var som valp finner du sist. Texterna är
alltså placerade i "bakvänd kronologisk" ordning.
2,5 år gammal
Inte förrän efter att ha fyllt 2 år började Fiona mogna så pass att
hon blev lättare att träna på agilitybanan. Innan var
koncentrationen väldigt kort och intresset för vad som hände runt om
stort. I och för sig är hon fortfarande annorlunda mot alla andra
sheltisar jag haft i det avseendet, hon har inte så stort tålamod
med arbete som ställer lite krav på henne. Dessutom värderar hon
högt att få mingla med alla underbara människor som finns i världen,
så det konkurrerar om hennes motivation. Det handlar säkert om den
uppväxt hon fått (se text nedan från valptiden).
Hennes idol och mentor
är husses working kelpie Java, till och med topparna på sina svarta
hår tycks Fiona försöka få roströda, allt för att likna Java. Java
har försökt fostra henne till att ha attityd och det har hon. Hon
tolererar inga dumheter från andra hundar, oavsett storlek. Men hon
har pondus i sin inställning och vinner oftast respekt från de
hundar som gjort sig förtjänta av en tillsägelse.
 Hon leker förtjust
vilda lekar med Java och även om hon mentalt härdats och fysiskt
blivit otroligt snabb, så har hennes lilla kropp också farit lite
illa av det. Vid flera tillfällen under senaste året har vi fått
konstatera att hon haft ont i ryggen och det är klart att sådant
sätter sina spår i agilityträningen. Om hon inte klarar av leken
blir vi tvungna att helt förhindra hennes lek med Java. Som det är
nu får hon göra det ibland, resten av lekbehovet tar hon ut på mamma
Whoopi och syrran Zoe.
Fiona älskar att
simma. Det finns inte naturligt hos henne, det märks också hos
syskonen, men tack vare Whoopis och Zoes iver och förtjusning blev
även Fiona övertygad om det roliga i att behärska vattnet under sin
andra sommar. Denna, sin tredje, sommar var hon ivrig redan när isen
släppte i våras, hon vadade i och tittade
förväntansfullt på mig, för att apportera i vatten är vansinnigt
roligt. Men när temperaturen stigit sjön behövs inga leksaker
egentligen, hon kastar sig först ut av alla och är den som tröttnar
sist. Hon simmar runt, runt om inget annat händer. Jag brukar kasta
ut flytande leksaker, en till var och en av de tre tjejerna, men
passar man sig inte plockar Fiona åt sig så många hon får plats med
i munnen, en riktig retsticka är hon.
Snart 1 år gammal
Nu är hon snart 1 år gammal och har vuxit upp till en liten dam.
Hon började löpa knappt 9 månader gammal och har, till skillnad mot
Zoe, följt en vanlig
 shelties
uppväxt med att vara glupsk på mat och de sista månaderna ha
intresse för att kissmarkera. Med andra ord visa en vuxen sida. Hon
har fortfarande attityd, och till husses förtjusning, är hon ganska
modig och tuff mot det mesta. Han som hade svårt att acceptera en
fjärde sheltie i familjen, blev snabbt helt såld på detta lilla
charmknippe. Här på bilden är hon 8 månader och åskådare
på en tävling, en vanlig helgaktivitet för henne.
Hon är ca 33 cm hög
än så länge, men Zoe växte ju ganska länge (efter 1 års ålder),
så vi får väl se var hon slutar. Hon ser dock fortfarande ut som en
baby i ansiktet. Och är inte speciellt lik någon annan.
Hon älskar att lära
sig och hittills har hon inlett sitt kontaktfältstrampande, fått
introduktionen i att gå igenom en slalomport, hoppat lite hopphinder,
lärt sig hitta hålet i däcket och prövat lite tunnlar. Att lägga
sig på golvet, att vinka med tassen och att putta en boll med nosen
är några av den inomhuskonster som vi pysslat med.
Valptiden
Då jag hade fullt med
verksamhet inbokad när jag förvånade mig själv med att behålla
Fiona, fick hon en intressant start i livet. Hon följde med mig och
de andra hundarna på många aktiviteter, men fick inte alltid vara
tillsammans med just mig. Det var olika främmande som gullade, lekte
och rastade henne.
Det har gjort att hon är otroligt förtjust i alla hon möter, hon
sitter lika gärna i famnen på en främmande, som på mig eller
någon annan hon känner. Att hon är oemotståndligt charmig är
klargjort om och om igen. Trots hennes tydliga påbrå från sin mamma
Whoopi, (hon till och med ylar av glädje, liknande Whoopi, när hon
möter någon som gör henne extra lycklig) har jag aldrig haft en
skojigare hund att möta folk med. Hon är en vandrande reklampelare
för sig själv, för min uppfödning och för rasen!
Tillbaka
|
