SLALOM

av Marie Hansson
Publicerad i Canis nr 2/99

Slalom -- konstart eller katastrof? Något mer utslagsgivande hinder på agilitybanan finns nog inte. 

Lika njutningsfullt som det är att titta på en rasslande snabb slalomprestation, lika pinsamt kan det vara att se att den stackars hund som inte har någon större aning om vad den ska göra vid pinnarna. Föraren pekar och visar där hunden snurrar runt både pinnar och ben. Men förutom att det är en jobbig situation för både hund och förare får de både hinderfel och det går en massa tid! Troligt samlar de dessutom på sig tidsfel, för en dåligt utförd slalom kan ta 10-20 sekunder och i värsta fall mer! Att jämföra med de snabba hundarna som gör den på 3-4 sekunder och ibland ännu snabbare!

Låt det ta tid
Tveklöst är slalom det hinder som tar längst tid att lära hunden. Och det måste få ta tid! Beräkna minst tre månaders träning innan du kan räkna med att få ett resultat som är tävlingsbart. Alla de andra hindren kräver inte mycket övning för att hunden ska förstå poängen. Hunden hoppar över en massa saker, springer över balanshindren och slänger sig in i tunnlar. Men just vid slalomen är det nödvändigt med en hel del mer koncentration. Faktiskt riktigt utslagsgivande på flera sätt. Här krävs att föraren visar både tålamod och visst kunnande i träningen. Av hunden krävs koncentration och lyhördhet. 

Reglerna
Avstånd mellan pinnarna kan skifta något, så även utseendet på och antalet pinnar. Även om det oftast rör sig om tolv vita käppar. Men hundens utförande är alltid detsamma. Den ska börja till höger om den första pinnen och sedan gå zick-zack mellan de övriga hela vägen ut. Det döms "vägran" om hunden går till vänster om första pinnen eller går in i fel port. Det innebär 5 fel i protokollet och så får man börja om. Om hunden i slalomen plötsligt hoppar över en port eller helt enkelt passerar med nosen på fel sida om nästa pinne, så döms det 5 fel och man får göra om därifrån eller från början. Och man får inte lämna den förrän man har gjort den rätt. 

Ingången avgörande
Något som erfarna agilitytävlande vet är ganska avgörande är hur säker hunden är på ingången till slalomen. Först och främst handlar det förstås om att hunden i full fart ska kunna kasta sig in och börja svänga, utan att behöva sänka hastigheten! Men framför allt handlar det om att hunden ska kunna ta sig in i rätt port, från olika vinklar! Om hunden är beroende av att föraren är där och pekar, kommer man att förlora en väldig massa tid då hunden antingen måste invänta föraren, eller skickas i en större sväng inför slalomen för att föraren ska hinna på plats. Och ännu värre, om hunden är långt före och själv passerar rätt port, så får den ju fel!

Efter viss träning håller alla med om att det är lättare när hunden kommer från vänster och måste RUNDA den första pinnen för att komma in rätt. Tänker man sig första pinnen som mitten i en klocka, innebär det att hunden kommer från "klockan nio" och däromkring. Och det är svårast med motsatta vinkeln, att hunden kommer från "klockan tre" och däromkring, för det innebär ju att den måste sikta enbart på ett hål - det mellan första och andra pinnen förstås. 

Självförtroende
Agility i allmänhet och slalom i synnerhet innebär att en hund med självförtroende har försprång. Ju säkrare den är på vad den ska göra, desto mindre behöver den en förare som är nära och stöttar och desto snabbare gör den sin uppgift. Det innebär att träningsmetoderna måste i möjligaste mån vara sådana att hunden lyckas! Varje gång det blir fel och man får ta om, sänker man förstås hundens självförtroende något. Žr hunden känslig blir effekten ännu värre. Undvik åtminstone att använda en röst och ord som sänker hunden, att vänligt locka den att ta om kan räcka för att få den att förstå att det blev fel. När den gör rätt får den ju höra på din röst hur bra det blev och kanske få smaka en godbit dessutom.

Att vid ingångsträningen stänga för felaktiga alternativ följer denna träningsfilosofi. Då behöver man ju inte göra något annat än berömma, eftersom hunden plötsligt INTE KAN göra fel. Man kan sätta upp nät eller trådar som stänger av fel väg, en fördel för inlärningen är om det inte blir någon stark synretning. Då blir det inte så stort synminne som hunden minns. Slalompinnarna ska vara det som syns mest och det som hunden fäster sig vid.

Överträning
Det är mycket nyttigt, för både förarens och hundens självförtroende och erfarenhet att överträna vissa svårigheter på agilitybanan. På slalomen kan man göra en väldig massa saker svårare än vad de i verkligheten är. Det handlar både om ingångsvinklarna, förarens sätt och störningar runt omkring. Att föraren rör sig i motsatt riktning mot hunden som svänger självständigt i slalomen och föraren sedan rundar slalomen och kommer ikapp på andra sidan är dessutom ett realistiskt, men mycket svårt sidbyte. Ett knep kan vara att stå stilla ett ögonblick till hunden tagit flera svängar, annars kan hunden uppfatta din rörelse åt fel håll som att det var fel hinder. När vi hejdar den för fel, gör vi ju det normalt tidigt, vid första, andra svängen. 

Tränar du svårare saker än vad du kanske använder på tävling, så ökar chansen att de flesta tävlingssituationer blir rena "barnleken" som du och hunden klarar lätt. Fast självklart måste man som förare i varje ögonblick koncentrera sig på just den aktuella situationen och inte agera nonchalant, även om det verkar enkelt. Din fokusering blir också hundens. Märker hunden att du har tankarna på annat håll kan den mycket väl missa den enklaste passage.

Vanligt fel
Ett vanligt fel bland både nybörjare och rutinerade slalomekipage är att hunden kan fuska på de sista pinnarna när den börjar gå upp i varv. När slalomen kommer på slutet av en bana blir det tydligt att en del hundar får svårare. Dels kanske de är lite trötta i huvudet av koncentrationen de redan lagt ner, dels kanske målet hägrar med glädje, godis, leksaker och uppmärksamhet. Står slalomen på ett "upplopp" där hunden också kan se en raksträcka med de sista hopphindren i den riktning den vet målet ligger, då är det extra pressande för den. 

Träna på slalom i en sådan svår situation. En vettig sak för att få hunden att gå alla svängar klart, är att vid slalomen böja sig ner mot hunden och vara nära, kanske med handklappningar som extra uppmuntran. Tack vare denna kontakt och stöd är det svårt för hunden att sticka därifrån för tidigt.

Om hunden är ERFAREN kan du till och med provocera fram ett fel, genom att lägga ut en boll eller en skål med en godisbit i några meter efter slalomen. Hunden vill framåt och du är bredvid och beredd. Du ska givetvis berömma och stötta hunden att lyckas med alla pinnarna och om den gör det skicka hunden mot belöningen. Däremot om den fuskar och smiter förbi någon pinne, ska du omedelbart ropa "nej" och så får den inte ta det den ville. Om den inte går att hejda med ord, får du ta hjälp av en medhjälpare som lyfter upp bollen eller skålen när det blir fel. Detta kan vara en lite trist träning, men kanske får hunden att förstå att det finns lite krav också. Man får inte sluta svänga när man vill. Men som sagt, den sortens träning är bara för erfarna hundar, där man kan förvänta sig att de borde veta bättre....

Grundinlärning
Inlärningsmetoderna för att lära hunden grunderna till slalom skiftar förstås. I stort sett kan man dela in dem i två grupper. Antingen dem där föraren visar hunden vägen eller dem där hunden på egen hand får lära sig att springa rakt fram mellan pinnarna. De sistnämnda metoderna kommer från England och kräver att man har en slalombana som är uppställd efter hundens egna mått och framsteg och tillgänglig praktiskt taget dagligen. Det vanligaste är alltså att föraren visar hunden vägen och den metoden används på de allra flesta klubbar och kurser.

Visa vägen
Det viktigaste när man använder handen och kroppen för att peka åt hunden, är att man så snart som möjligt börjar dra ner på den hjälpen. Det finns nämligen två stora nackdelar annars. Dels vill man inte att hunden ska vara beroende av att föraren gör rätt i den kanske pressade tävlingssituationen och dessutom kanske måste invänta föraren om denne kommit på efterkälken, vilket inte är ovanligt med snabba hundar! Dels blir hunden sällan lika kvick som när den får göra det själv. Självförtroendet och glädjen kommer nämligen när den känner att den behärskar pinnarna och vet vad den ska göra. Och det är då farten kommer automatiskt!

Öva tillsammans med hunden ca 30-50 gånger med hjälp och godisbitar, sen måste du vänja den av med hjälpen! Ställ ut endast 3-4 pinnar och träna den att du är passiv och den får pröva själv! Belöna snabbt med röst och godbit så fort den går åt rätt håll om en pinne! Kräv bara en sväng i taget i början, belöna mycket och stötta hunden med rösten.

När hunden kan gå slalomen själv måste du börja träna att den också kan göra det på din andra sida. Har du börjat träna med hunden på din vänstra sida, är det alltså dags för att göra det på den högra sidan. Ju längre du väntar, desto krångligare kommer det att kännas, både för dig och hunden! Glöm inte heller ingångsträningarna, enligt ovan.

Rakt-fram-metoder
Här står pinnarna inte på ett rakt led under inlärningsperioden, utan är placerade som i en all‚ för att underlätta hundens framfart. Jag kallar dem "rakt-fram-metoder" eftersom hunden knappt svänger alls i början. Här prioriteras hundens fart och svängarna kommer senare. Allt eftersom hundens säkerhet ökar låter man pinnarna placeras mer och mer på rak rad, vilket tvingar hunden att börja svänga. Dels kan man använda sig av snören eller liknande för att stänga av fel väg, så att hunden helt enkelt springer i gångar som mer och mer blir i mönster av zick-zack. Dels kan man ställa pinnarna snett instuckna i marken som gör att hunden springer i något som kan likna formen av bokstaven "V". Den behöver bara kliva över den nedersta delen av de sneda pinnarna, men allt eftersom pinnarna reses upp får den börja svänga mer och mer. 

En fördel med de här metoderna är att man ger hunden en självständighet från allra första början och den blir oftast mycket säker på alla möjliga och omöjliga sorters ingångar och att vara oberoende av var föraren är placerad. 

Tillbaka