KROPPSSPRÅK OCH AGILITY

Kroppsspråk och agility. Ja, vadå, tänker nog många. De flesta är nog medvetna om att vi inte bara använder ord på banan för att dirigera hunden, att vi pekar med armarna för att styra hunden rätt känns väldigt naturligt. Men det är faktiskt betydligt mer än så vi gör.

Att hunden är en skicklig kroppsspråksavläsare, det vi nog alla. Den ser oro i handlerns ansikte och den förstår genast att det är något svårt eller nervöst på gång. När handlern glömmer att peka mot det hinder hunden ska ta, fixar hunden det ändå genom att den ser vart människan är på väg. För många hundar har inlärningen av en hukande handler bredvid bordet blivit nödvändig för att den faktiskt ska lägga sig när den kommer dit. Ordet har mindre betydelse, rätta gesten är viktigare. Det handlar inte bara om ordningsföljden vid inlärandet (hunden lär sig av det som kommer först), utan egentligen mest om att hunden av naturen prioriterar kroppsspråket. Det den kan avläsa där är helt enkelt den största hjälpen.

Skicklig eller klumpig 
Vissa människor är naturligt skickliga på att visa rätt och bra. De har kontroll över sina kroppar och det blir automatiskt rätt när de vill visa och styra. Andra har det svårare, det finns bland annat de som försöker, men där det ofta blir fel. Fel arm kanske pekar, vilket kan göra det svårt för hunden att upptäcka i viss vinkel. Människans inbromsande blir för sent och hunden kanske styrs över fel hinder av förarens fortsatta rörelse. Eller så har handlern en springstil som är så yvig och vildsint att den liknar en väderkvarn, allt flaxar åt alla håll samtidigt och det är ett mysterium för hunden att försöka tyda vart den ska. Den håller ofta igen sin fart och springer avvaktande för att förstå vilket som är nästa hinder.

Olika armstilar på VM 
På agility-VM i Tyskland i början av oktober kunde man notera flera olika stilar. Där handlade det förstås om ekipage som är mycket rutinerade, förare som tränat mycket ihop med sina hundar och nått framgång med sina metoder. Ibland kunde man också notera att en viss stil dominerade ett helt lag från ett land. Till exempel så visade amerikanarna vägen ofast utan armrörelser alls! De sprang med armarna avslappnat neråt och visade mest vägen med sin rörelseriktning med benen. Det fanns också en tjej som konsekvent styrde hunden med axlarna. Armarna var passiva, men bröst- och axelpartiet vändes och vreds i olika riktningar beroende på vart hon ville styra hunden. Och hon lyckades också genom det att styra sin snabba bordercollie från stora avstånd. En annan kvinnlig förare var väldigt noga med att låsa den för ögonblicket oanvända armen med knuten näve vid låret, medan den arbetande armen dirigerade tydligt. På några noterade jag att när hunden skulle mot föraren gjorde denne konsekvent en gest med knutna händer i kors över bröstet. Det var inspirerande att se att dessa många stilar, vilket visar på vilken valfrihet som finns och möjlighet till eftertanke om vad som passar ekipaget bäst.

Svängarna 
Självklart är svängarna på en bana det som är mest utslagsgivande. Där man kan spara tid om hunden snabbt förstår var den ska. Eller där man kan bli en förlorare genom att helt enkelt tappa hunden över fel hinder. Vid svängarna styr förarna på lite olika vis, men gemensamt är nästan alltid att en arm visar vägen genom att peka i i rätt riktning. Det som skiljer är i stort sett om föraren rör sig med eller står still, om den hukar sig eller står rakt, om den låter kroppen vridas med i svängen eller är riktad åt samma håll hela tiden.

Raksträcka 
Ett upplopp eller annan raksträcka på banan, där hunden kan släppa loss framåt, blir mer lika dirigerat. De flesta följer med hunden framåt och visar med en armrörelse att det bara är att "gå på"! Ibland är armens riktning framåt, ibland uppåt himlen. Hos vissa är det korta viftningar, hos andra långa, tydliga signaler.

Egen teori 
Mina egna erfarenheter och tankar inom det här området har utvecklats betydligt sedan våren -99. Det beror mycket på den nya mannen i mitt liv, Leo Strand, som började med agility tillsammans med mina hundar förra sommaren. Den här våren hade han kommit in i det hela ordentligt och därmed börjat utveckla handlingen med egna tankar och förslag. Han är livvakt vilket innebär att han är tvungen att vara skicklig kroppsspråksavläsare. Hur ska man annars kunna upptäcka eventuellt hot i till exempel en folksamling? Vi har tillsammans utvecklat en kroppsspråkshandling som känns väldigt naturlig. Det festliga är att även en otränad hund förstår det på en gång! Naturligtvis för att det är så nära hundens eget sätt att fungera på!

Överkroppen styr 
Det handlar i stort sett om att tänka på vart man riktar sin överkropp, det är bröst- och axelpartiet som styr hunden. Tittar man på orsaken till att hundar många gånger tar fel väg på banan, så ser man att det i de allra flesta fallen handlar om människor som omedvetet styrt hunden fel med överkroppen! Även om de pekat på ett annat hinder och kanske också sagt namnet på det, så har överkroppen varit vänd åt ett annat håll och det är dit hunden stuckit. Oavsett man vill det eller ej, kan man konstatera att det alltså är oerhört viktigt att veta vart man riktar sin överkropp.

Axelns rörelse 
För somliga är det svårt att peka rätt med en arm, armrörelsen man gör kanske är ända från axeln och när axeln för ett ögonblick riktas åt ett speciellt håll kan en lyhörd och snabb hund uppfatta det som en signal att ta det hindret. Därför får man antingen öva sig i att visa armsignaler utan att röra axlarna, eller acceptera att man bara får visa hunden med underarmen. Med armbågen tätt mot kroppen kan inte överkroppen eller axeln av misstag vrida sig fel.

Tydligt sätt på olika avstånd 
En fördel med denna kroppshandling är att man kan styra en snabb hund bakifrån. Eftersom man inte hinner vara med där framme, är man ju dessutom tvungen till att finna lösningar på hur man ska styra från avstånd. Genom att anpassa sig till hundens fart blir platsen, där föraren hejdar sig och riktar överkroppen åt nytt håll, olika för varje hund. För det är ju i ögonblicket hunden är över det hinder som är precis före en sväng, som man måste vara med och styra den rätt. Och om det innebär att man är 2 meter, 5 meter eller 10 meter bakom, så spelar inte det någon roll egentligen. För med kroppsspråket kan man vara tydlig ändå. När man hejdar sig visar det hunden att den ska notera att något händer, med vridningen visar man vägen. Självklart använder man rösten också. Gärna namnet på hunden för att fånga uppmärksamheten först och direkt därpå riktningen eller namnet på hindret hunden ska ta. Vill man att hunden ska bromsa in farten, hukar man sig samtidigt. Rak överkropp får ger bibehållen fart. Dessa budskap med kroppsspråket är alltså fakta som inte behöver tränas in. Det stämmer på de allra flesta hundar ändå!

Bli medveten 
Det förekommer mycket olika tekniker på de olika hindren, det finns olika varianter på sidbyten, det finns flera sätt att starta en hund på banan. Dessa variationer har mängder av fördelar, för självklart behöver man anpassa sig till den individuella hunden och dess förutsättningar och många gånger kan en anpassning behövas till banbyggnaden eller förhållandet på den speciella banan. Men just att visa vägen med kroppen kan alla använda sig av. Och tjusningen är egentligen att alla redan gör det, fast de flesta gör det omedvetet. Och för att utveckla sig och bli medveten om varför vissa misstag sker och hur man kan bli så tydlig som möjligt så att man sparar varje sekund på banan, bör man alltså tänka på hur man styr med sin överkropp. Att studera på video är det allra bästa, där kan man många gånger i efterskott få bevis på vad som egentligen skedde.

Om du vill lära dig det senaste inom modern kroppshandling kan du läsa mer i boken "Ännu mera agility".

Tillbaka