AGILITY PÅ ÄLVSJÖMÄSSAN 

Massor med folk och hundar. Full fart hela tiden. Välorganiserat med flyt. Jättestora klasser. Rena nybörjare och svenska eliten. Spänning och dramatik. Det var agility i E-hallen.

Som traditionen bjuder var det agilitytävling på Älvsjömässan. Det var Sveriges Hundungdom som stod för arrangörsskapet med många erfarna och skickliga funktionärer som tog hand om det praktiska. Johan Eriksson hade huvudansvaret i år och såg till att den stora E-hallen var full med aktiviteter och underhållning av olika sorter. Men det som varade längst och drog mest publik var agilityn. Två stora ringar höll igång från halvåttatiden på morgonen. På lördagen var inte tävlingen klar förrän 12 timmar senare, men på söndagen blev det färdigt under eftermiddagen. Det var fullt flyt hela tiden och deltagarna var väldigt nöjda med arrangemanget.

Agilitytävlingar är populära 
Den här tävlingen är årets sista, men det är inte bara därför som den drar mycket anmälningar. Den ligger ju geografiskt bra till och är dessutom den enda officiella tävlingen efter september, med undantag för ett par i Skåne och en i Hälsingland. Därför är det många som är tävlingssugna och reser till Älvsjö när det är så dags. För några är det en ständig jakt på poäng. Det samlas till titlar som Årets Agilityhund och Årets Segrarklasshund, det konkurreras om resultat till landslaget. Men även andra än eliten samlar poäng, det finns priser till de bästa Ungdomarna för året och till bästa Nybörjare. Och tävlingen har också sin beskärda del av nybörjare. Härliga, positiva entusiaster som snabbt blir bitna av agilitybacillen. Som med andan i halsen och rodnaden blossande på kinderna utropar att "Det här måste jag göra om!". De som börjar med agility kan inte sluta!

Nya vinnare på lördagen 
På lördagen var det en start- och en debutantklass för de som inte vunnit segrar än. Bland de stora hundarna (över 40 cm i mankhöjd) var det två favoriter som vann var sina klasser. Celina Hamsund från Stockholm och hennes golden Savack har tävlat i tre år och Savack har varit verkligt duktig många gånger, men det har blivit placeringarna efter vinnaren. Denna dag kunde dock inget hejda honom i startklassen, han ångade på i en hejdlös stil som var oslagbar. Publiken älskade honom, för han ser verkligt lycklig ut när han forcerar banan. Celina var så glad att hon grät efteråt. Hon hade väntat så länge på den här vinsten. Klassen bestod av 103 starter. Det var en tervueren som vann debutantklassen bland 110 hundar. Han heter Lamar och hade rest med husse Stigerik Börjars ända från Torsby, som ligger i nordvärmland. Lamar är en hund som verkligen har framtiden för sig. Han har tidigare visat att han i princip är oslagbar när allt går rätt , för han är ruskigt snabb. När han är inne på banan håller man andan, för han är som ett kvicksilver och i sitt fruktansvärda tempo är han svår att dirigera. Men lyckas Stigerik med det, är det en fröjd att se.

Publikfriare 
Bland de mindre hundarna blev det spännande i startklassen. Det var ovanligt många deltagare, 64 stycken, och ända till slutet ledde en liten dvärgschnauzer vid namn Mixi som var ute på sin tredje tävling. Tillsammans med matte Inger Linderoth hade hon rest från Karlstad för att få vara med. Men till sist blev hon slagen av en betydligt mer erfaren hund. Det var bichon fris‚n Torsten med matte Marika Roxström från Stockholm som drämde till med ett ännu snabbare lopp och vann! Torsten är en liten publikfriare han med, då han glatt rusar fram i sin vita vispgräddsfrisyr. Debutantklassen med 69 starter, vann en söt liten blandrastik som heter Whoppie, med sin unga matte Zandra Larsson från Stockholm.

Söndagens debutantvinnare 
Bland söndagens debutantklassare tog groenendal Prillan med matte Ann Valberg från Nynäshamn en efterlängtad seger. Det var 84 hundar i klassen. Vann sin klass bland 46 konkurrenter gjorde också dvärgschnauzern Jimbo med matte Agneta Lindqvist från Söderåsen i Skåne. Bägge ekipagen har varit med ett par år och tävlat framgångsrikt. Hundarna hade också det gemensamt att det finns fler framgångsrika hundar i familjen. Prillan delar familj med Tara, en annan groenendaltik som redan hunnit bli segrarklasskvalificerad. Agneta med Jimbo har en dotter, Caroline, som tävlar med bordercolliehanen Hjalmar, en av de duktigaste i landet.

Maxklassen 
På lördagkvällen avhölls en inofficiell klass som kallas "maxklass". Det handlade om att försöka hinna så många hinder som möjligt på 45 sekunder på en bana som var mer eller mindre en cirkel. Snabbast bland de stora hundarna var bordercollien Charlie med Mikaela Lindeman från Vagnhärad. Men bland de små fanns en grå mellanpudel som minsann var lika snabb som den betydligt större Charlie! Sessan heter hon, är 9 år och ingår i svenska landslaget. Föraren heter Johan Nordahl och han sprang det värsta han kunde för att hinna med Sessan som likt en grå blixt tog sig runt banan. Givetvis vann hon sin klass.

Öppenklassen skulle avgöra 
I öppenklassen får ju alla vara med, nybörjare och elit, och därför är det de största klasserna. Det är i den klassen som de främst placerade får poäng till Årets Agilityhund. Och eftersom man får tilläggspoäng beroende på hur många som startar var det förstås väldigt viktiga lopp som sprangs på en sådan här stor tävling. Inom minihundsgruppen kunde faktiskt hela Årets Agilityhund avgöras denna helg! Det berodde bara på vilka som vann öppenklasserna!

Årets agilityhundsvinnare - stora hundar 
På lördagen startade hela 120 hundar i öppenklassen för stora hundar och vann gjorde en blandrastik som heter Ammie. Matte heter Lena Nilsson och bor i Nynäshamn. Den här stora segern förde henne upp till en delad tredje plats på listan med blandisen Laban och Peter Jonsson. Peter var säkert lite besviken, då han själv i detta lopp var nära att klättra på listan. Laban och han blev tvåa, endast några hundradelar från Ammie.

På söndagen var det 97 starter i öppenklassen. En "outsider" vann, flatcoated retrievern Julia med sin unga matte Sandra Norrström från Gävle. Därför förändrades ingenting mer och Ammie och Laban slutade på samma poäng. Vinnare i Årets Agilityhund bland stora hundar blev bordercollien Corinn, som också vann 1993. Hon var endast två poäng före bordern Milli. Bägge har samma husse, Johan Eriksson från Falkenberg. Så dem emellan blev det en intern historia. Men inget förändrades denna helg.

Konkurrensen stenhård bland minihundar 
Bland de mindre hundarna var det oerhört tätt på Årets Agilityhundslista. De två första låg på samma poäng. Det var Kjell Wahlberg, med sin borderterrier Goliat. De två hade vunnit titeln Årets Agilityhund fem år i rad och nu, detta sjätte år, delade de ledningen med sheltien Corinne och Bodil Engvall Nilsson. Sen kom papillon Strimman endast en poäng efter, och sen ytterligare tre hundar nära intill. Vem som helst av dem kunde ta hem titeln "Årets Agilityhund" genom att vinna denna helg. Två av kombattanterna var tyvärr inte med, den ena löpte. Så det återstod för de övriga fyra att göra vad de kunde.

Men i lördagens öppenklass var det Roger Petersson från Hässleholm som höjde dramatiken genom att vinna med sin silkyterrier Rosina. Med 62 starter fick han mycket poäng och han klättrade genast upp från en position närmast under toppen in på en tredje plats. Om han kunde göra om det här på söndagen, så kanske...

Årets agilityhundsvinnare - minihundar 
Söndagens öppenklass bjöd på 58 starter och tilläggspoängen skulle räcka för att förbättra sin position, för den som fick poängen. Och det visade sig att striden skulle stå mellan två av veteranerna. Först gjorde Kjell Wahlberg med Goliat, en av de två ledarna på listan, ett felfritt lopp och tog ledningen i klassen. Därefter var det Ingvar "Igge" Dahlberg med sin papillon Strimman. Han som låg en enda poäng efter de två ledarna. Han gjorde ett mycket koncentrerat och lyckat lopp och gick i mål med lite tid till godo på Kjell och Goliat! Oj, det verkade som han hade gjort det vi bara spekulerat om! Vunnit den här viktiga klassen och förändrat listan i sista skälvande minuten! Nu handlade det bara om någon annan med senare startnummer kunde slå detta. Men det kunde ingen. Strimman och "Igge" Dahlberg från Norrköping fick sin seger och därmed också poäng nog att slå till och vinna hela Årets Agilityhund 1994!

Segrarklasserna för minihundar 
Söndagen bjöd också på två segrarklasser. Det är i segrarklassen som man kan vinna cert och till slut bli agilitychampion. Men den möjligheten finns inte för blandraser och oregistrerade hundar, vilket många är ledsna för. Klasserna var stora och konkurrensen förstås därefter, att vinna en sådan här segrarklass är extra meriterande. Det var 15 minihundar som ställde upp denna dag. Bland dem deltog cairnterriern Ronja med husse Pälle Sundell från Göteborg för allra första gången i en segrarklass. Hon hade nyligen blivit kvalificerad att delta, men att debutera på en sådan här tävling är förstås extra svårt. Miljön är rörigare, underlaget är halt och konkurrensen, som sagt, extra stor. Men lilla Ronja, som springer snabbare än någon annan cairnterrier vi sett, hon visste vad hon gjorde. "Kom igen, husse! Nu ger vi järnet!" Och hon susade i mål felfritt med en tid som räckte till seger! Vi var mycket imponerade. I dagens andra segrarklass deltog samma hundar, men denna gång blev det silkyterriern Rosinas tur. Denna lilla publikfavorit, som med sin långa päls ser ut som hon inte ens nuddar vid marken när hon springer, slog än en gång knock på sina större konkurrenter.

Segrarklasserna för större hundar 
Bland de större hundarna var det förstås lika tufft. Det var rekord på antal starter med dagens två segrarklasser, 28 respektive 29 hundar. I den första klassen var det bordercollien Salle med Roland Kristansson från Lund som tog hem segern och certet. Det var Salles första cert, och med hans koncentrerade och snabba stil har han en stor potential. Och det märkte man i nästa segrarklasslopp. Där var han jätteduktig än en gång, men blev slagen på tid av det unga ekipaget bordercollien Hjalmar och Caroline Lindqvist som inte är mer än 15 år. De tävlar för Söderåsens Hundungdom. Tyvärr är inte Hjalmar registrerad och det betydde att han inte fick något cert, utan det gick till Salle, som ju var närmast efter.

Slut 
En stor agilityhelg avslutades och en stor skara agilityfolk startade resan hem till Sveriges alla hörn. De som fått delta kunde känna sig nöjda, de hade fått tävla agility så pass mycket att de var mätta. Vi som var hänvisade till att vara publik, kanske däremot åkte hem med ett litet sug efter att få vara med.

Tillbaka