Av
Marie Hansson
Publicerad oktober -97
- Tänk vilken frihet
att orientera!
- Det är väl ingen frihet! Det finns ju kontroller överallt!
Vi mår alla bra av
kontroll. Vem vill inte ha närmast till fjärrkontrollen framför
TV:n på kvällarna?
Man vill kunna känna
att det är man själv som styr och ingen annan. Det är just därför
det så ofta blir konflikt när svärmor kommer på besök t. ex. Hon
vill kanske bestämma och ha det på sitt vis. Många mår också
dåligt när de är hemma hos t ex en äldre släkting och tvingas
anpassa sig. Får inte prata som vanligt, bete sig som vanligt. Inte
säga vad man tycker.
En av de värsta saker
en människa kan råka ut för är att bli lämnad av någon den
håller kär. Det finns två sätt att separera på. Det ena är genom
en gemensam överenskommelse, det andra är då den bara den ena
parten vill göra slut. Naturligtvis är det sistnämnda det allra
värsta. Anledningen är bl a att man tappat kontrollen. I den första
varianten skedde det under kontroll i samförstånd. I den andra är
man utelämnad till den andras agerande, utan kontroll. Man förlorar
någon man behövde och ville ha - samtidigt som man förlorar
kontrollen.
Att släppa efter på
kontrollen till hunden är inte så farligt. Visserligen finns det
somligt som vi bara måste bestämma, t ex vilken hund eller människa
hunden ska få hälsa på, när den ska få hoppa ur bilen,
trafikregler osv. Men just därför att vi tar kontrollen där så är
det ännu viktigare för hunden att känna att den kan ha kontrollen
på andra ställen. Inte därför att den ska bli ledare. Utan för
att den mår bra av att känna att den också kan påverka sin
omgivning.
Det är inte att undra
på att hunden trivs med agility pga detta. Den känner förstås en
tillfredsställande känsla av kontroll av att kunna behärska
hindren. Det är ju ofrånkomligt så att det är hunden själv som
klättrar, balanserar, hoppar och springer. Visserligen sker det då
vi pekar på det aktuella hindret, men det är bara samarbete. Hunden
tar ju ändå sig fram utan varken händer eller koppel till rätt
hinder. Den tvingas inte, den känner kontroll över situationen.
Träningsmetoder kan
variera. Men ju mer hunden kan känna att den HAR kontroll, desto mer
glädje och tillfredsställelse upplever den. Och ju mer av de
känslorna desto högre fart gör den sakerna i. Och fart vill vi ju
ha i agility!
Kontroll behöver inte
bara betyda vem som bestämmer. Det kan också innebära att man har
"koll på situationen", alltså kontroll över vad som
händer, även om man inte styr själv. Ta en hund som går fot vid
mattes eller husses ben. Det är människobenet den följer och den
bestämmer inte själv vart den ska gå. Egentligen allt annat än att
ha kontroll alltså!!! Men om träningen skett med belöning och
positiva metoder så kommer hunden ändå att tycka att övningen är
kul. För vet den vad den förväntas göra och känner den
förtroende och tillit till personen som tränar och just i detta
ögonblick styr, så känns det bra. Den har "koll på
situationen",
Just att en hund vet vad
den har att vänta sig, så länge allt är positivt förstås, gör
att den känner trygghet., alltså kontroll över sin situation. Det
kan innebära att en tur i bilen väcker just dessa känslor, trots
att hunden bokstavligen inte har en aning om vart den är på väg.
Men bildligen känner den kontroll över det bekanta och trygga i att
åka bil med sin flock och att det vanligtvis avslutas med något
trevligt.
Ett naturligt sätt att
hjälpa kontrollen är att undvika "nej" i träningen. Ju
mer man förbjuder, desto mer hämmar och begränsar man hundens
känsla.

Tillbaka
|