Kontroll 



Av Marie Hansson
Publicerad oktober -97

- Tänk vilken frihet att orientera! 
- Det är väl ingen frihet! Det finns ju kontroller överallt!

Vi mår alla bra av kontroll. Vem vill inte ha närmast till fjärrkontrollen framför TV:n på kvällarna?

Man vill kunna känna att det är man själv som styr och ingen annan. Det är just därför det så ofta blir konflikt när svärmor kommer på besök t. ex. Hon vill kanske bestämma och ha det på sitt vis. Många mår också dåligt när de är hemma hos t ex en äldre släkting och tvingas anpassa sig. Får inte prata som vanligt, bete sig som vanligt. Inte säga vad man tycker.

En av de värsta saker en människa kan råka ut för är att bli lämnad av någon den håller kär. Det finns två sätt att separera på. Det ena är genom en gemensam överenskommelse, det andra är då den bara den ena parten vill göra slut. Naturligtvis är det sistnämnda det allra värsta. Anledningen är bl a att man tappat kontrollen. I den första varianten skedde det under kontroll i samförstånd. I den andra är man utelämnad till den andras agerande, utan kontroll. Man förlorar någon man behövde och ville ha - samtidigt som man förlorar kontrollen.

Att släppa efter på kontrollen till hunden är inte så farligt. Visserligen finns det somligt som vi bara måste bestämma, t ex vilken hund eller människa hunden ska få hälsa på, när den ska få hoppa ur bilen, trafikregler osv. Men just därför att vi tar kontrollen där så är det ännu viktigare för hunden att känna att den kan ha kontrollen på andra ställen. Inte därför att den ska bli ledare. Utan för att den mår bra av att känna att den också kan påverka sin omgivning.

Det är inte att undra på att hunden trivs med agility pga detta. Den känner förstås en tillfredsställande känsla av kontroll av att kunna behärska hindren. Det är ju ofrånkomligt så att det är hunden själv som klättrar, balanserar, hoppar och springer. Visserligen sker det då vi pekar på det aktuella hindret, men det är bara samarbete. Hunden tar ju ändå sig fram utan varken händer eller koppel till rätt hinder. Den tvingas inte, den känner kontroll över situationen.

Träningsmetoder kan variera. Men ju mer hunden kan känna att den HAR kontroll, desto mer glädje och tillfredsställelse upplever den. Och ju mer av de känslorna desto högre fart gör den sakerna i. Och fart vill vi ju ha i agility!

Kontroll behöver inte bara betyda vem som bestämmer. Det kan också innebära att man har "koll på situationen", alltså kontroll över vad som händer, även om man inte styr själv. Ta en hund som går fot vid mattes eller husses ben. Det är människobenet den följer och den bestämmer inte själv vart den ska gå. Egentligen allt annat än att ha kontroll alltså!!! Men om träningen skett med belöning och positiva metoder så kommer hunden ändå att tycka att övningen är kul. För vet den vad den förväntas göra och känner den förtroende och tillit till personen som tränar och just i detta ögonblick styr, så känns det bra. Den har "koll på situationen",

Just att en hund vet vad den har att vänta sig, så länge allt är positivt förstås, gör att den känner trygghet., alltså kontroll över sin situation. Det kan innebära att en tur i bilen väcker just dessa känslor, trots att hunden bokstavligen inte har en aning om vart den är på väg. Men bildligen känner den kontroll över det bekanta och trygga i att åka bil med sin flock och att det vanligtvis avslutas med något trevligt.

Ett naturligt sätt att hjälpa kontrollen är att undvika "nej" i träningen. Ju mer man förbjuder, desto mer hämmar och begränsar man hundens känsla.

Tillbaka

 

Klicka här om du vill lämna Wild-east.