 |
INNEHÅLLSFÖRTECKNING:
Tävlingsresultat 2000
Tävlingsresultat 2001
Tävlingsresultat 2002
Tävlingsresultat 2003
SM 2003
Tävlingsresultat 2004
Tävlingsresultat 2005
NM 2005
Åland 2006
Tävlingsresultat
2000
| 2000-07-20 |
Ronneby |
Startklass |
2:a |
0
fel 32,56 sek |
Idealtid:
39 sekunder |
| 2000-08-12 |
Askersund |
Startklass |
1:a |
0
fel 38,28 sek |
Idealtid:
57 sekunder |
Tävlingsresultat
2001
| 2001-09-16 |
Huddinge |
Agility
1 |
3:a |
0
fel 48,62 sek |
Idealtid:
60 sekunder |
| 2001-11-04 |
Hässleholm |
Agility
1 |
3:a |
0
fel 45,93 sek |
Idealtid:
56 sekunder |
Tävlingsresultat
2002
| 2002-05-09 |
Kumla |
Agility 2 |
3:a |
0 fel
41,66 sek |
Idealtid:
53 sekunder |
| 2002-05-11 |
Kumla |
Agility 2 |
2:a |
0 fel
46,29 sek |
Idealtid:
55 sekunder |
| 2002-05-17 |
Råådalen |
Agility 2 |
1:a |
0 fel
43,10 sek |
Idealtid:
60 sekunder |
| 2002-05-17 |
Råådalen |
Hopp 2 |
1:a |
0 fel
34,39 sek |
Idealtid:
40 sekunder |
| 2002-06-08 |
Södertälje |
Agility 3 |
4:a
+ CERT |
0 fel
42,91 sek |
Idealtid:
50 sekunder |
| 2002-06-08 |
Södertälje |
Hopp 2 |
1:a |
0 fel
31,55 sek |
Idealtid:
35 sekunder |
| 2002-07-07 |
Tönsberg-Norge |
Hopp 2 |
1:a |
0 fel
28,73 sek |
Idealtid:
32 sekunder |
| 2002-07-08 |
Tönsberg-Norge |
Agility 3 |
2:a |
0 fel
36,49 sek |
Idealtid:
40 sekunder |
| 2002-07-08 |
Tönsberg-Norge |
Hopp 2 |
1:a |
0 fel
30,61 sek |
Idealtid:
40 sekunder |
| 2002-07-11 |
Tönsberg-Norge |
Agility 3 |
6:a |
0 fel
40,36 sek |
Idealtid:
49 sekunder |
| 2002-08-03 |
Rönne |
Hopp 2 |
1:a |
0 fel
30,03 sek |
Idealtid:
38 sekunder |
| 2002-08-04 |
Rönne |
Agility 3 |
3:a + CERT |
0 fel
43,54 sek |
Idealtid:
47 sekunder |
| 2002-09-21 |
Falkenberg |
Hopp 3 |
4:a |
0 fel
35,13 sek |
Idealtid:
35 sekunder |
Tävlingsresultat
2003
| 2003-01-19 |
Timrå |
Agility 3 |
6:a |
5
fel 42,96 |
Idealtid:
49 sekunder |
| 2003-01-19 |
Timrå |
Hopp 3 |
6:a |
0
fel 28,56 |
Idealtid:
54 sekunder |
| 2003-05-17 |
Kista |
Agility 3 |
6:a |
0
fel 40,53 |
Idealtid:
45 sekunder |
| 2003-05-17 |
Kista |
Hopp 3 |
7:a |
0
fel 35,43 |
Idealtid:
46 sekunder |
| 2003-05-29 |
Kumla |
Agility 3 |
5:a + CERT |
0
fel 40,43 |
Idealtid:
45 sekunder |
| 2003-06-07 |
Fagersta |
Agility 3 |
7:a |
0
fel 43,84 |
Idealtid:
53 sekunder |
| 2003-06-07 |
Fagersta |
Agility 3 |
4:a |
0
fel 38,02 |
Idealtid:
45 sekunder |
| 2003-06-08 |
Fagersta |
Hopp 3 |
6:a |
0
fel 28,54 |
Idealtid:
30 sekunder |
| 2003-06-09 |
Fagersta |
Agility 3 |
4:a |
0
fel 44,97 |
Idealtid:
50 sekunder |
| 2003-06-09 |
Fagersta |
Hopp 3 |
5:a |
0
fel 26,80 |
Idealtid:
30 sekunder |
| 2003-06-14 |
Nynäshamn |
Agility 3 |
4:a |
0
fel 43,22 |
Idealtid:
60 sekunder |
| 2003-07-06 |
Visby |
Agility 3 |
1:a |
0
fel 43,24 |
Idealtid:
54 sekunder |
| 2003-07-07 |
Visby |
Hopp 3 |
2:a + CERT |
0
fel 33,33 |
Idealtid:
39 sekunder |
| 2003-07-11 |
Roskilde-Danmark |
Agility 3 |
1:a + CERT |
0
fel |
|
| 2003-07-11 |
Roskilde-Danmark |
Ag öppen |
3:a |
0
fel |
|
| 2003-07-11 |
Roskilde-Danmark |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2003-07-18 |
Perstorp |
Agility 3 |
6:a |
0
fel 43,03 |
Idealtid:
49 sekunder |
| 2003-08-03 |
Leksand |
Agility 3 |
6:a |
0
fel 41, 39 |
Idealtid:
45 sekunder |
| 2003-08-17 |
Oskarshamn |
Agility 3 |
8:a |
0
fel 36,86 |
Idealtid:
39 sekunder |
| 2003-08-29-30 |
Mantorp |
SM-final |
1:a!!!! |
Se
nedan |
SVENSK
MÄSTARE |
| 2003-09-07 |
Kista |
Hopp 3 |
1:a + CERT |
0
fel 30,40 |
Idealtid:
32 sekunder |
| 2003-09-14 |
Nacka |
Agility 3 |
3:a |
0
fel 39,03 |
Idealtid:
47 sekunder |
| 2003-09-20 |
Väsby |
Agility 3 |
2:a |
0
fel 42,85 |
Idealtid:
56 sekunder |
| 2003-09-21 |
Sörml-DM |
Hopp+Ag |
3:a + 1:a
= 1:a!!! |
|
DISTRIKTSMÄSTARE |
| 2003-10-11 |
Nybro |
Agility 3 |
2:a |
0
fel 39,91 |
Idealtid:
47 sekunder |
| 2003-10-11 |
Nybro |
Hopp 3 |
5:a + CERT |
0
fel 29,67 |
Idealtid:
36 sekunder |
SM
2003
Efter denna
intervju följer en tabell med resultat från SM 2003 medium-gruppen.
Intervju med Marie Hansson, SM-Vinnare i medium
2003 med sheltien Maribell's Yambalaya, "Whoopi". Också
publicerad i Agilitybladet nr 5/2003.
Vi får gratulera till SM-Guldet i Mediumklassen. Det var en rafflande final med många spännande inslag för oss som stod bland publiken. Extra roligt att Whoopi som varit otursförföljd,
med en rad olika sjukdomar det senaste året, lyckades så bra.
För Marie Hansson är det andra gången hon står överst på pallen. 1996 vann Marie SM-guldet då med sin sheltie Tesslan. I och med årets seger sluter hon sig till den exklusiva skara på numera 6 personer som vunnit SM individuellt mer än en gång.
1. Whoopi var sjuk i början av säsongen. Vad trodde du då om era chanser att lyckas i SM?
Whoopi har varit mer eller mindre sjuk sedan oktober 2002 då hon fick kennelhosta som dräktig. I början av år 2003 var jag optimistisk, då trodde jag fortfarande att hon snart skulle komma tillbaks till föregående års form och då visa sina kvaliteter. Men immunförsvaret var tydligen i botten. Hon hade otur och blev egentligen inte helt frisk förrän i slutet på juni, men det har jag inte förstått förrän i efterskott. När vi tävlade i maj och juni verkade hon OK, men det var någonting obestämbart som fattades. I slutet av juni ”sa det plötsligen klick”, hon var tillbaka till sitt gamla jag, jättepigg och busig. Helt tillbaka i kondition och form var hon dock inte förrän nu i augusti, och då var inte jag i fas med henne, vilket gjorde att jag inte hade några förhoppningar kvar när SM kom. Men den helgen vände det tydligen.
2. Hur kändes det att för andra gången stå överst på pallen? Var det någon skillnad från förra gången?
Ja, det var mycket olika. Förra gången var det mer väntat, Tess var mycket nära att vinna året innan, dessutom var hon inne i ett ”vinnarstim” då hon vann mycket och blev Årets Agilityhund samma år, året innan och efter. För Whoopi var det inte alls väntat, inte än i alla fall! Samtidigt som jag blev mer chockad nu blev jag också gladare (tror jag), detta blev det yttersta beviset på att Whoopi är så duktig som jag hela tiden vetat och att hon verkligen mår bra nu. Och för alla som haft en sjuk hund, vet man hur betydelsefullt det är! Det var också roligare denna gång då jag hade mer vänner på plats och dessutom min man, förra gången var känslan lite av antiklimax efter att målgångsgratulationerna tagit slut, då hade jag ingen att dela glädjen med.
3. Vad tyckte du om SM-banorna och hinderkvalitén ?
Jag hade inga problem med hindren, de kändes bra. Överlag tyckte jag banorna var mycket trevliga och utslagsgivande på detta SM. Jag gillade speciellt agility- och hoppbanan i kvalet. Hoppbanan på finalen passade dock inte Whoopi riktigt, ju mer självständig hon kan vara desto snabbare går hon. Agilitybanan som avslutning var spännande. Jag minns att jag tänkte när jag såg den att den kommer gynna Whoopi. Hon är snabbare på gungan när den står på ett upplopp och hon är lyhörd nog att kunna bryta av från ett inbillat mål och svänga.
4. Har du tränat Whoopi på något särskilt sätt inför SM ?
Fysiken har varit det viktigaste för att få henne i form. Vi har sprungit och simmat i sommar. Cyklat i våras. Leken med hennes dotter Zoe kom igång då hon blev frisk i somras, sedan dess har Zoe tränat henne en hel del med mångsidig muskel- och konditionsträning. Jag har försökt ökat farten på banan genom att ge Whoopi mer frihet och jobba med henne på längre avstånd. Hon tänder på att få göra slalom och kontaktfält själv, att få fixa hoppkombinationer på distans från mig och arbeta på att komma ikapp när jag är framför henne.
5. Var det nära att det blivit något fel för er i något av loppen?
För att vara en hund som aldrig gör fel på kontaktfälten, var det faktiskt nära i två av loppen. Hon var inte speciellt mycket på nedfartens kontaktfält på balansbommen i kvalet och på A-hindret i finalen. Övriga var solklara. Men om detta är följden av att hon var extra tänd pga att hon äntligen känner sig riktigt i form och att hon också kände av min laddning, samt att jag verkligen inte höll tillbaka henne, så är det rätt OK ändå. Många hundar missar kontaktfälten helt och hållet i samma situation. Om det här är hennes sämsta på skalan, så får det vara godkänt.
I övrigt fanns det småmissar i min handling som gjorde att vi tappade lite tid i alla loppen utom i det första kvalloppet (som vi vann).
6. Finns det några personer som betytt särskilt mycket för dina och Whoopis framgångar, i så fall vilka?
Tveklöst måste jag först nämna min man Leo. Han har från Whoopi var valp varit med och givit idéer till min träning som format Whoopi till vad hon kan idag. Hans ambition är lika hög som min och vi kompletterar varandra bra med våra specialområden. Camilla Sjöström har betytt väldigt mycket också. Hon är massör och chiropraktor och har behandlat Whoopi när det behövts eller bara gett kunniga råd om den uppbyggnad som varit nödvändig. Jag har också flera vänner som stöttat och trott på oss genom allt elände, som är härliga bollplank när det gäller träningsidéer eller bara inspiration.
7. Hade finaldagsloppens ordning någon betydelse för utgången (Hoppklassen först)?
Det kan man förstås aldrig veta. Men redan innan SM-helgen hade jag funderingar på om inte detta var det mest idealiska för just Whoopi, ifall hon kom till final. Hon är inte snabbast i hoppklass, det borde göra att om hon var i final skulle hon inte hamna i situationen av att starta sist i allra sista heatet. Inte för att det spelar mig så stor roll, jag tror Whoopis säkerhet ger mig marginal även om jag skulle vara nervösare än vad jag var, men jag räknade med att konkurrenterna inte skulle klara trycket! För alla skulle det också (som vanligt) vara mest utslagsgivande nervmässigt med kontaktfälten i slutloppet och där kände jag ju att jag hade en fördel med Whoopi.
8. Hur gammal är Whoopi? Vilket SM i ordningen var det för henne, och vilket var det för dig?
Whoopi fyllde 4 år i februari. Det här var hennes första SM. Hon kom upp i klass 3 för sent för att få tillräckligt med poäng till förra SM, men då löpte hon ändå, så det spelade ingen roll. För min del är det tvärtom. Jag har deltagit i varje SM från starten 1987, utom 1989 då jag dömde och 1991 då min dåvarande agilityhund Nicolina var skadad. Från och med 1992 var Tess med varje år i 11 år! Jag syftar nu bara på det individuella tävlandet. Det har blivit en hel del lagtävlingar också genom åren…
9. När får vi se Zoe på agilitybanorna?
Om allt går som det ska debuterar hon nästa vår. Jag ser mycket fram emot det. Givetvis finns det enormt mycket kvar att träna henne i, men utvecklingen är minst lika rolig som slutresultatet. Jag ser en härlig potential i henne, så som vanligt menar jag att det är endast jag själv som är begränsningen, hunden kan bli hur bra som helst!
10. Vad är nästa mål för dig och Whoopi?
Att komma med i landslaget. Det har jag tränat för sedan den dagen jag tog hem henne 8 veckor gammal. Sedan åren med Tess i landslaget vet jag vad som krävs, både av mig och hunden, så jag har satsat målmedvetet på att arbeta fram just det. Säkerhet och fart i kombination. Dessutom att Whoopi inte ska vara störningskänslig när stämningen är hög och nerverna spänns, hon ska göra sitt jobb oavsett sådant. SM-vinsten känns som tecken på att vi är på rätt väg!
Ännu en gång ett hjärtligt grattis till er!
Tobias och Reneth Svensson från ”Dilbagänget”
| KVAL |
Namn |
Hund |
Ras |
Agility |
Tid |
Hopp |
Tid |
S:a KVAL |
| 1:a |
Eva Rosberg |
Tip |
sheltie |
0 fel |
40,24 |
0 fel |
30,22 |
0/70,46 |
| 2:a |
Marie
Jonsson |
Dennis |
sheltie |
0 fel |
40,49 |
0 fel |
30,94 |
0/71,43 |
| 3:a |
Marie
Hansson |
Whoopi |
sheltie |
0 fel |
39,73 |
0 fel |
32,13 |
0/71,86 |
| 4:a |
Maria
Jansson |
Hedvig |
m.pudel |
0 fel |
41,85 |
0 fel |
31,68 |
0/73,53 |
| 5:a |
Bo
Silfverberg |
Dixie |
sheltie |
0 fel |
46,29 |
0,44 fel |
35,44 |
0,44/81,7 |
| 6:a |
Martina
Ericsson |
Troya |
pumi |
5 fel |
39,90 |
0 fel |
30,08 |
5/69,98 |
| 7:a |
Malin
Elfström |
Silver |
sheltie |
5 fel |
40,24 |
0 fel |
31,31 |
5/71,55 |
| 8:a |
Ulla
Fröberg |
Gassie |
pyr vallhund |
5 fel |
42,76 |
0 |
33,77 |
5/76,53 |
| 9:a |
Emma Sandén |
Kevin |
sheltie |
5 fel |
44,13 |
0 fel |
32,73 |
5/76,86 |
| 10:a |
A-K
Andersson |
Gustav |
borderterrier |
5 fel |
44,07 |
0 fel |
34,61 |
5/78,68 |
| 11:a |
R-M Ahlin |
Tasty |
sheltie |
5 fel |
46,31 |
0 fel |
33,23 |
5/79,54 |
| 12:a |
Maria
Ekström |
Iza |
sheltie |
5 fel |
48,67 |
0 fel |
33,24 |
5/81,91 |
| 13:e |
Maria
Jansson |
Affro |
m.pudel |
5 fel |
46,03 |
0,66 fel |
35,66 |
5,66/81,6 |
| 14:e |
Patrik
Rosendahl |
Zita |
sheltie |
5 fel |
44,89 |
3,91 |
38,91 |
8,91/83,8 |
| 15:e |
Sara
Kopparberg |
Quick |
m.pudel |
5 fel |
43,21 |
5 fel |
34,27 |
10/77,48 |
| FINAL |
Namn |
Hund |
Ras |
Hopp |
Tid |
Agility |
Tid |
S:a Final |
| Guld |
Marie
Hansson |
Whoopi |
sheltie |
0 fel |
30,21 |
0 fel |
44,53 |
0/74,74 |
| Silver |
Maria
Ekström |
Iza |
sheltie |
0 fel |
29,85 |
0 fel |
46,84 |
0/76,69 |
| Brons |
A-K
Andersson |
Gustav |
borderter |
0 fel |
31,66 |
0 fel |
46,71 |
0/78,37 |
| 4:a |
Bo
Silfverberg |
Dixie |
sheltie |
0,81 fel |
33,81 |
0 fel |
48,97 |
0,81/82,7 |
| 5:a |
Eva Rosberg |
Tip |
sheltie |
0 fel |
29,46 |
5 fel |
41,10 |
5/70,56 |
| 6:a |
Emma Sandén |
Kevin |
sheltie |
0 fel |
30,39 |
5 fel |
43,54 |
5/73,93 |
| 7:a |
Maria
Jansson |
Hedvig |
m.pudel |
5 fel |
31, 46 |
0 fel |
43,64 |
5/75,10 |
| 8:a |
Martina
Ericsson |
Troya |
pumi |
0 fel |
29,01 |
10 fel |
39,26 |
10/68,27 |
| 9:a |
Malin
Elfström |
Silver |
sheltie |
5 fel |
30,53 |
5 fel |
39,96 |
10/70,49 |
| 10:a |
Sara
Kopparberg |
Quick |
m.pudel |
5 fel |
32,13 |
5 fel |
48,21 |
10/80,34 |
| 11:a |
Marie
Jonsson |
Dennis |
sheltie |
5,50 fel |
33,50 |
5 fel |
42,48 |
10,50/75 |
| Diskad |
R-M Ahlin |
Tasty |
sheltie |
0 fel |
32,32 |
Diskad |
|
|
| Diskad |
Maria
Jansson |
Affro |
m.pudel |
0 fel |
32,41 |
Diskad |
|
|
| Diskad |
Patrik
Rosendahl |
Zita |
sheltie |
1,69 fel |
34,69 |
Diskad |
|
|
| Diskad |
Ulla
Fröberg |
Gassie |
pyr. vallh. |
6,34 fel |
34,34 |
Diskad |
|
|
Tävlingsresultat 2004
| 2004-03-20 |
Fagersta |
Agility 3 |
3:a |
0fel
39,50 |
Idealtid:
44 sekunder |
| 2004-03-20 |
Fagersta |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-04-17 |
Nynäshamn |
Agility 3 |
4:a |
0
fel 38,03 |
Idealtid:
45 sekunder |
| 2004-04-18 |
Nynäshamn |
Hopp 3 |
6:a |
0
fel |
Idealtid:
|
| 2004-05-02 |
Oxie |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid:
|
| 2004-05-08 |
Linköping |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
Idealtid:
|
| 2004-05-15 |
Karlstad |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-05-15 |
Karlstad |
Agility 3 |
2:a |
0fel
43,94 |
Idealtid: 52 sekunder |
| 2004-05-20 |
Kumla |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-05-22 |
Köping |
Agility 3 |
5:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-05-23 |
Köping |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-05-29 |
Varberg |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-05-08 |
Linköping |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-06-05 |
Gävle |
Ag 3 INT |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-06-06 |
Hofors |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-06-19
|
SM-kval
lördag |
Hopp 3 |
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-06-20 |
SM-kval
söndag |
Hopp 3 |
4:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-06-20 |
SM-kval |
Agility 3 |
|
Diskad |
Idealtid: |
| 2004-07-03 |
Bjuv |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-01 |
Ronneby |
Agility 3 |
5:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-07 |
Knivsta |
Agility 3
|
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-08 |
Knivsta |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-15 |
Frövi |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-21 |
Bro-Håbo |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-21 |
Bro-Håbo |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-08-22 |
Bro-Håbo |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-09-04 |
Södertälje |
Agility 3
|
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-11-13 |
Gävle |
Hopp 3 |
5:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-11-13 |
Gävle |
Agility 3
|
6:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-11-14 |
Gävle |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-11-14 |
Gävle |
Agility 3 |
|
0
fel |
Idealtid: |
| 2004-12-18 |
Ölstykke/Danmark |
Agility 3
INT |
1:a |
0
fel/Cert + CACIAG |
Idealtid: |
| 2004-12-19 |
Ölstykke/Danmark |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel/Cert |
Idealtid: |
Tävlingsresultat 2005
| 2005-01-04 |
Knivsta/Sollentuna |
Hopp 3 |
3:a |
0fel |
Idealtid: |
| 2005-01-05 |
Knivsta/Sollentuna |
Hopp 3 |
2:a |
0,.. fel |
Idealtid: |
| 2005-01-05 |
Knivsta/Sollentuna |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-01-05 |
Knivsta/Sollentuna final |
ag+ag
totalt |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-01-22 |
Timrå |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-01-23 |
Timrå |
Agiltiy 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-01-29 |
Åland |
Agility 3
INT (ag+hopp) |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-03-26 |
Linköping |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-04-09 |
Lindesberg |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-04-22 |
Knivsta/Uppsala |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-04-23 |
Knivsta/Uppsala |
Agility 3 |
5:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-06 |
Oxie |
Agility 3 |
5:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-07 |
Oxie
landslagsuttagning |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-14 |
Fagersta |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-15 |
Fagersta |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-27 |
Oslo/Norge |
Agility
Öppen |
1:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-27 |
Oslo/Norge |
Hopp Öppen |
4:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-28 |
Oslo/Norge |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-05-29 |
Oslo/Norge |
Hopp 3 |
2:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-06-04 |
Södertälje |
Agility 3 |
2:a |
0
fel 32,88 |
Idealtid: 4o sekunder |
| 2005-06-04 |
Södertälje |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
Idealtid: |
| 2005-06-18 |
SM-final
ind |
Ag + Hopp |
4/D |
0
fel resp D |
|
|
2005-06-18/19 |
SM-final
lag |
|
|
GULD!!! |
|
| 2005-06-25 |
Visby |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-06-25 |
Visby |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
|
| 2005-06-26 |
Visby |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
|
| 2005-06-30 |
Bollnäs |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-06-30 |
Bollnäs |
Hopp 3 |
2:a |
0
fel |
|
| 2005-07-02 |
Bollnäs |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
|
| 2005-07-03 |
Bollnäs |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-07-10 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility
Öppen |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-07-10 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-07-10 |
Dania
Cup/Danmark |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-07-12 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-07-14 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility 3 |
5:a |
0
fel |
|
| 2005-07-16 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-07-16 |
Dania
Cup/Danmark |
Final |
2:a |
5
fel/rivn |
|
| 2005-07-16 |
Dania
Cup/Danmark |
Agility 3 |
4:a |
0
fel |
|
| 2005-07-21 |
Linköping |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
|
| 2005-09-10 |
Nacka |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-09-17 |
Rosersberg |
Agility 3 |
2:a |
0
fel |
|
| 2005-09-17 |
Rosersberg |
Hopp 3 |
5:a |
0
fel |
|
| 2005-10-09 |
Hölö - DM
Sörmland |
Agility
resp hopp |
3:a |
0
fel/5 fel |
|
| 2005-10-09 |
Hölö - DM
Sörmland lag |
Agility
resp hopp |
2:a |
0
fel/0 fel |
|
| 2005-10-15 |
Klintehamn |
Agility 3 |
1:a |
0
fel |
|
| 2005-10-15 |
Klintehamn |
Agility
öppen |
1:a |
0
fel |
|
| 2005-10-16 |
Klintehamn |
Hopp 3 |
1:a |
0
fel |
|
| 2005-10-16 |
Klintehamn |
Hopp öppen |
2:a |
0
fel |
|
| 2005-11-05 |
Hässleholm |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-11-06 |
Hässleholm |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-11-26 |
Gundsölille/Danmark |
Agility 3 |
6:a |
0
fel |
|
| 2005-11-26 |
Gundsölille/Danmark |
Agility
öppen |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-11-26 |
Gundsölille/Danmark |
Hopp öppen |
5:a |
0
fel |
|
| 2005-11-27 |
Gundsölille/Danmark |
Hopp 3 |
3:a |
0
fel |
|
| 2005-11-27 |
Gundsölille/Danmark |
Hopp öppen |
5:a |
0
fel |
|
| 2005-12-03 |
Västerås |
Hopp 3 |
2:a |
0
fel |
|
Tävla för landslaget på NM 2005
Det här var speciellt för mig. Jag har tränat Whoopi för
landslagsdeltagande sedan den dag jag fick hem henne som 8 veckors
valp våren 1999. Efter att ha tävlat fyra år för landslaget
1994-1997 med Tess och dessutom alltid engagerat mig i svenska
landslagsinsatser under alla år, så vet jag vad som krävs av förare
och hund vid ett sådant här tillfälle. Det gäller att vara felfri
oavsett vad som händer runtomkring. Träningen fram till ett
landslagsdeltagande handlar om att man måste få hunden att vara
absolut säker på sina kontaktfält, den måste samarbeta i varje
ögonblick och vara lyhörd trots max belastning under ett sådant här
lopp, den måste klara halkiga mattor och störande ljud och den måste
fixa publiktrycket.
Bakgrund
Whoopi började tävla agility 2001, det blev ett år där jag lade
grunden till hennes säkerhet. Ingen stress och inga för högt ställda
krav. Därför började vi konkurrera och få de större framgångarna
först 2002. Till hösten blev hon mammaledig och efter sjukdom var
hon inte tillbaka i form förrän sommaren 2003. Hon blev svensk
mästare i augusti och parades under hösten igen. Andra och sista
valpkullen föddes under början av 2004 och till våren var hon
tillbaka och fick vara med på sin första landslagsuttagning, som vi
tyvärr inte lyckades fullt ut med. 2005 var hon 6 år gammal och det
var hennes andra försök till landslaget. Efter omtalad
landslagsuttagning i hoppklass, där en bana blev historisk med sin
överdrivna mängd svårigheter, misslyckades vi med att få ihop
hoppresultat för VM-plats. Däremot var Whoopi övertygande i
agilityklass och fick en landslagsplats till NM, där man bara tävlar
i agilityklass.
Bevisa
Jag hade nu mycket att bevisa, både för mig själv och för
omgivningen. Jag ville ju visa att Whoopi kunde klara av allt det
som jag föresatt mig att hon skulle kunna. Och att jag hade nerverna
i styr. Jag berättar ju gärna att jag lärt upp mig till att kunna
hantera stor press och kan prestera minst lika bra när det gäller
mycket, som vid andra tillfällen. Nu ville jag förstås visa det. Jag
hade bett mediumlaget om att få starta sist, för att jag visste att
Whoopi skulle tända på att få ladda på hundarna innan och jag hade
inga problem med känslan av att starta som ”sista halmstrået”, ifall
det skulle behövas.
Strategi
Söndagen den 11 december var det dags. Efter veterinärbesiktning
hade svenska laget en 20 minuters träningstid. Planeringen var att
det fanns flera stationer på banan så att alla tre lagen (small,
medium resp large) kunde träna parallellt. Min egen uppfattning var
att jag gjorde klokast i att inte låta Whoopi få träna agility i 20
minuter. Inte när jag ville ha hennes motivation och ork på topp i
tre lopp efter det. Jag ville ju få ut allt ur henne i de tre loppen
och eftersom hon inte är en explosiv bordercollie som aldrig får nog
av att arbeta, tyckte jag det var mer lämpligt att spara på henne.
Jag var med och gjorde några av övningarna och såg till att hennes
uppmärksamhet och fokus på gunga och balansbom var på topp. Hon var
duktig och vi gick bort från banan och strosade omkring en hel del
av denna träningstid.
Första heatet
 Efter invigningsceremoni där Whoopi glatt viftade svansen när vi
gick runt i ringen på rad med laget för att visa upp oss inför
publiken, så var det dags för första banan. Den tyska domaren hade
byggt en bana, som bitvis var ganska konstig. Dels var det flera
passager där man skulle gå runt ett hinder och hoppa det bakifrån,
dels var det snäva och riskabla vinklar till både däck och A-hinder.
Whoopi och jag var lagom laddade och oerhört fokuserade. Det kändes
verkligen jättebra. Min planering var inte lik de flesta andras, men
så fick jag en säkrare väg till ett av hopphindren som man skulle ta
bakifrån. Jag slapp göra framförbyte samtidigt som hon gick runt
det, och det kändes tryggt. När vi sedan kom till den tredje gången
med samma hinderproblem, så hade både Whoopi och jag fullt
förtroende för att hon visste vad ”runt” betydde och hon susade
glatt runt det samtidigt som jag bytte sida framför henne inför
upploppet. Enligt andra så gjorde vi ”ett klockrent lopp”. Alla såg
hur fokuserad jag var och att jag inte lämnade något åt slumpen, vi
jobbade hårt i varje detalj på banan. Och uppfattade också publikens
tillrop och stöd. Fort gick det också, tredje bästa tid bland
mediumhundarna, bara 2/10 sekund efter den snabbaste.
Andra heatet
Sverige hade ledningen i lagtävlingen efter första heatet och skulle
alltså starta sist i det andra, vilket förstås innebar press. När
det var dags för Sverige hade Finland kört färdigt och hade slutat
på totalt 5 fel. Det svenska mediumlaget hade med sig 5 fel från
första heatet, och måste därför göra noll fel med bra tider för att
slå finnarna. Vi hade 7,78 sekunder till godo från första heatet
dock. Pumin Troya startade och gjorde bl a en jättesnygg ingång i
slalomen. Innan gungan var hon dock ute i periferin lite och domaren
dömde konstigt nog en vägran för det, trots att hon inte var i
närheten av nästa hinder. Publiken började bua och troligen
påverkade det Martina som tog fel väg över hopp nr 15, vilket alltså
ledde till diskning. Mellanpudeln Alpha var ju stjärnan i första
heatet, men nu höll inte balansbommens kontaktfält längre, det blev
avhopp där och omedelbart därefter en vägran på påföljande hopp.
Sheltien Tip ville revanschera sig från missen i första loppet,
körde jämt och fint i mål, hade inga problem någonstans, och slutade
på en fin tid. Sista ekipage var Whoopi och jag, vi kunde inte göra
något åt guldet eller silvret, men den svenska stoltheten och den
individuella placeringen stod på spel.
Jag minns speciellt känslan och situationen på väg mot gungan.
Whoopi verkade plötsligt något osäker på vägen. Hon såg kanske på
mig att jag var beredd att göra ett sidbyte. Men tanken var att hon
först skulle upp på gungan. Jag minns min tanke att det var värt vad
som helst att inte få en vägran pga detta, hade jag tagit ett steg
åt fel håll hade hon vikt av och siktat vid sidan av gungan. Jag
ville inte heller ta vägen bredvid gungan och få ett problem i vad
som skulle hända efteråt, framförbyte där hade inte varit lyckat.
Därför valde jag att stå still med stor självbehärskning och ta den
tid det tog för att få henne rakt och undvika vägran. När vi
avslutat gungan hade klockan tickat på, men loppet var hittills
felfritt och självförtroendet var intakt hos Whoopi, så vi klarade
den problematiska hoppkombinationen som följde utan problem.
Lagmässigt innebar detta att finnarna vann guld med 5 fel och tiden
249,54. Norge blev 2:a med 11,74 fel och tiden 262,40. Sverige
alltså 3:a med 15 fel och 243,99 i tid (alltså bästa tid).
Upplägg till individuell final
De 10 bäst placerade av de 16 deltagarna i respektive mankhöjd gick
vidare för att köra ett tredje agilitylopp på en ny bana. Detta
resultat skulle läggas till de övriga. Startordningen var omvänd
resultatordning. Strategin för detta lopp byggde förstås på viljan
att gå felfritt, eftersom man ville få så få fel som möjligt. Det
skulle inte bli vinna-eller-försvinna, som det skulle varit om alla
börjat om på noll. De som hade felfritt i bagaget från första heaten
skulle kämpa för att göra ytterligare en nolla, för statistiken har
visat oss genom åren att sannolikheten för en medalj är väldigt hög
om man lyckas med tre felfria lopp på ett NM. Många gånger har det
bara varit en som klarat det i gruppen och den har då förstås vunnit
guldet. De som hade bara 5 fel i bagaget var förstås hänvisade att
hoppas på att de felfria skulle brista under pressen, samtidigt som
de själva måste gå in och leverera en nolla för att ha en chans. Men
trycket var självklart minst på dem.
Banan var även i detta tredje lopp konstig. Samma svårigheter, att
gå runt och ta hinder bakifrån, dessutom många andra repriser från
de första banorna. Värst var att på upploppet hade domaren ”kryddat”
med svårigheten att gå runt och hoppa hinder bakifrån. Det visste
jag skulle bli ett problem för mig och Whoopi. Jag har nämligen
märkt att Whoopi lärt sig att spurta på upplopp, och har en stor
dragning framåt för att få ta hinder. Det var bl a därför som vi
diskade oss i det omtalade hopploppet på landslagsuttagningen samma
vår. Att chansa på att hon skulle lyssna och förstå att inte ta
hinder rakt fram när jag dessutom måste göra sidbyte samtidigt
kändes som vanskligt. Och mitt mål var att till varje pris komma i
mål felfritt. Jag hade ett stort bryderi på bangången, men kunde
bara se som utväg att jag stoppade Whoopi på en raksträcka för att
ta henne runt mig och ha henne rätt placerad inför den sista ”runt”-svängen.
Jag testade också på uppvärmningshindren och fick bekräftat att
hennes sugenhet att ta hinder från ”omöjlig” vinkel var så stor, att
jag inte vågade riskera att hon skulle missuppfatta mig i en sådan
konstig bansituation som det ju var och slinka iväg över hindret
från det normala hållet, vilket skulle innebära diskning. Ända in
till min start var jag så frustrerad över att jag inte kom på en
bättre lösning än den jag valt. Det skulle inte se bra ut, men
enligt mina kalkyler skulle vi med tre felfria resultat antagligen
få en medalj, och förhoppningsvis skulle de andra göra misstag som
skulle ge mig guldet. Vi låg individuellt 3:a inför sista loppet.
Medium final
Finska Marja-Liisa med borderterrier Retu inledde, de hade 10 fel i
bagaget. Det blev nu fel på balansen (förra heatet bedömde ”panelen”
att hunden också hoppade, men då dömdes inga fel) och det slutade
med att Retu tog hopp nr 18 från fel håll, dvs det normala hållet på
ett upplopp. Vem kan klandra hunden från att tro att det var rätt?
Sen kom Sveriges Michaela med Alpha. Det blev en vägran på hoppet
efter A-et och ett nytt avhopp på balansen, men de kom i mål och
ledde nu med totalt 20 fel. Härnäst kom danskan Ann-Britt med sin
kooikerhondje som bara hade 5 fel i bagaget. Än en gång körde de ett
lugnt och sansat lopp, med snäva svängar. De kom felfritt i mål och
lade sig därmed i en fördelaktig position med totalt 5 fel. Nu
handlade det bara om vad de sju hundarna som återstod gjorde.
Svenska Eva och Tip hade ju också bara 5 fel med sig. De fick en
stor sväng innan slalom, men allt gick felfritt och säkert fram mot
upploppet. Eva löser knivigheterna på upploppet genom att, som de
flesta hittills gjort, ett bakombyte samtidigt som hon skickar Tip
att runda hopp nr 18. Han ser dock hopphinder nr 1 sikta framför sig
och satsar ditåt. Eva får skrika tillbaka honom och han klarar sedan
sig felfritt i mål. Trots det var det ju felfritt och det innebar
att de tog ledningen före danskan, då deras totala tid blev bättre.
Norska Ingrid Fröysa vann NM sist det var i Stockholm för fyra år
sedan. Nu hade hon endast 1,40 i tidsfel i bagaget, ett utmärkt läge
att ta ledningen på. De snurrade framför hoppet före däcket, men
fick ingen vägran. Sedan kompenserade de den förlorade tiden genom
att ta en djärv och kort väg till sista hinderfällan. Tullik är dock
inte längre blixtrande snabb, utan följde snällt med matte den svåra
vägen. De kom felfritt i mål och hamnade förstås tills vidare på en
första plats. Martin Mehlsen från Danmark var det första helnollade
ekipaget, totalt fanns fem sådana från de två första heaten i
medium. Han körde lugnt och följsamt, fick ett par större svängar,
på upploppet säkrade han balansbommens kontaktfält ordentligt,
gjorde ett ganska smidigt framförbyte inför konstigheterna vid hopp
nr 18 och kom i mål felfritt på en ganska långsam tid. Totalt var
han dock felfri och tog därför ledningen. Nyblivna norska mästaren
Iver skulle nu in på plan. Husse Morten körde stadigt och säkert
runt och Iver flöt fram i sedvanlig hög fart. Dock säger mina
bekanta på läktaren som satt nära hoppet (och även den danska
hejarklacken intygar samma sak) att Morten kom åt hopphinder nr 2
vid den tajta snurren runt det, fast det dömdes inga fel. Hoppbommen
studsade vid beröringen, men låg kvar. Upploppet löste de med
framförbyte innan hopp nr 18, som flöt iväg i en relativt stor
sväng, men det blev säkert och flytigt utan stopp och de kom i mål
felfritt och lade sig först så här långt.
 Så var det jag, som enda svensk med chans till medalj. Vi hade 25
hundradelar tillgodo på Iver från tidigare lopp. Men Iver hade haft
väldigt hög fart runt banan, så det var tufft, för jag var helt och
hållet fokuserad på att hålla nollan, tiden var inte viktig. Whoopi
lyckades sin vana trogen med snäva svängar och höll en säker och
jämn fart genom banan. Kontaktfältet på balansen inför upploppet
blev tydligt och fint då jag inte tog några chanser utan var kvar i
närheten, med tanke på vad hon visat de senaste två tävlingarna då
det stått placerat på samma vis. När sedan Whoopi drog på upploppet
bromsade jag henne enligt planen med ett framförbyte, som innebar
ett tvärstopp för Whoopis räkning och tog tillbaka henne i en cirkel
för att få en säkerhet inför hopp nr 18. Vi tappade en del tid, men
det var en kostnad som ingick i planen för att säkra nollan. Vi kom
i mål felfritt, men tyvärr var det en hel del sämre än Iver (och all
den tiden hade vi inte tappat på upploppet) och vi lade sig tills
vidare på en andra plats. Nästsista hund var finska kromforhländern
Mymlan och hon fick en jättesväng innan slalomen och ett avhopp från
balansbommen. De blev nerpetade från prispallen. Sist ut var Pete
Huotari med Leevi, han som borde haft diskning eller i alla fall 5
fel från andra heatet (se länkar nedan, bl a med videoklipp från
Finland där man ser alltihop mycket tydligt), men spelets regler är
att domaren dömer och här var han för att kämpa till sig en
guldmedalj. De körde snabbt och säkert genom hela banan,
framförbytet inför hopp nr 18 flöt fint och med sina långa ben kunde
Pete springa förbi Leevi så att de inte tappade någon tid alls. De
kom i mål på en utmärkta tid och med en rejäl tidsledning på Morten
och Iver från de föregående heaten tog de definitivt hand om
guldmedaljen, trots att Iver var snabbare i mål i detta heat.
Resultat: Vinnare – Petteri Huotari med Leevi från Finland, tid
124,70 och 0 fel. Morten Bratlie från Norge 2:a med 126,15 och 0
fel. 3:a Marie och Whoopi på tiden 129,73 och 0 fel. Helt felfri i
alla heat var också danska Martin Mehlsen som hamnade utanför
prisplats på totaltiden 135,84.
Men moraliskt sett skulle det alltså ha varit guld för Whoopi i sin
landslagsdebut, (se också nedan länk från Berit Bilde där hon
skrivit om vem som egentligen vann NM i medium), så visst är det en
del frustrerande. Men samtidigt är jag förstås jättenöjd över att
både Whoopi och jag höll för pressen, att vi kunde prestera vad vi
skulle och att jag trots att banorna var jättekonstiga kunde klara
att göra de åtråvärda nollorna! I första loppet visade vi att vi
verkligen har fart konkurrensmässigt och förhoppningsvis får vi fler
chanser att visa världen i framtiden, hur bra vi kan vara!
Länkar:
Resultat:
www.sv-agilitylandslaget.se Under rubriken MENY, klicka på RESULTAT.
Berit Bilde från Danmark har skrivit ett reportage om NM:
www.agilityterrier.dk/loadpage.php?URL=nm2005.php
Finsk sida med video på alla finska lopp, samt alla individuella
loppen från tredje heatet:
www.mantysalo.net/AgilityNC2005.html
Åland 28-29 januari
2006
Detta skulle bli mitt andra besök på en åländsk internationell
agilitytävling. Förra året gick det ganska bra, Whoopi blev bl a 4:a
individuellt i den internationella klassen, trots att hon i
efterhand visat sig vara sjuk i livmodern. Zoe blev bl a 3:a i den
internationella och ingen av dem fick något certifikat eller CACIAG
med sig hem.
I år var Mia Laamanen domare i klassen med allra mest status, den
internationella klassen. Hon ska också vara VM-domare i år i
Schweiz. Hon hade gjort mycket utmanande banor, som hon utvecklade
mellan varje storleksklass, så utmaningarna blev olika. Det fanns i
varje agilitybana en svårighet som jag hade mycket svårt att lösa
bra och för Zoes del misslyckades jag så mycket att hon missförstod
mig och tog fel väg. Whoopi var dock lyhörd nog att hejda sig när
jag inte hängde med och hon inväntade mig för att sedan bli rätt
skickad. Hon vann sin agilityklass.
Då kom den stora frågan, skulle hon få finskt cert för det? Normalt
ger finnarna precis som sina nordiska grannländer ett cert vid en
vinst av en klass 3, men när det är internationellt har finnarna för
sig att man ska slå ihop en agilityklass och en hoppklass för att
den totala segraren ska få CACIAG = en inteckning i ett
internationellt agilitychampionat. Det kanske inte är logiskt, men
då anser de att det finska certet ska följa CACIAG:et, och det delas
alltså inte ut något cert i den enskilda agilityklassen. Certet ska
gå till vinnaren av de båda klasserna totalt. Så alla sa åt mig: ”Då
får du väl vinna hoppklassen också då!”
Nu behövde man ju inte vinna de enskilda klasserna, bara man totalt
var bäst. Men skojigt nog lyckades vi få till en vinst även i
hoppklassen. Whoopi och jag var mycket fokuserade och Whoopi släppte
på i fart, på de ställen där hon kunde. Fast i ärlighetens namn var
det en bana med så mycket svängar och teknik, att det inte blev så
mycket fartsträckor. Hennes styrka är ju snäva, snabba svängar och
vi vann säkert också på att hon gick spikrakt in i 90º vinkel till
en slalomingång, där alla andra gjorde en sväng inför slalomen för
att försäkra sig om att hunden inte skulle gå in fel.
 Det innebar att vi vann både finskt cert och CACIAG, till min
förtjusning! Det finska certet är alltså vunnit med lite mer
prestige än ett ”vanligt” finskt cert från en nationell klass. Och
CACIAG:et är också maxat med prestige då hon faktiskt vann båda de
enskilda loppen som beräknade slutresultatet. Med andra ord blev de
två vunna meriterna som ledde till Finskt Agilitychampionat och
Internationellt Agilitychampionat, utan att det syns på titlarna,
vunna med mer status och ära än vad som är vanligt.
Zoe hade mer otur. I den internationella klassen gjorde jag bort
henne så att hon tog fel hinder. I nästa nationella klass (som hade
svenska Sven Åfeldt som domare) var hon felfri men blev ”bara” 7:a
då tiden inte räckte till för att det var en mycket rak och enkel
bana. Whoopi blev 4:a i sin konkurrens, av samma anledning.
Söndagens nationella klass 3, med lagom knixig och trevlig bana av
Anders Virtanen, ledde dock Zoe länge, men på slutet blev hon slagen
av svenska sheltien Siri och finska borderterriern Tristan, båda
tidigare champions. De finska reglerna är tyvärr strängare än de
andra nordiska på denna punkt, man måste VINNA klassen för att få
cert. Hade vi varit i något annat nordiskt land hade hon fått finskt
agilitycert för att hon var först av de hundar som inte blivit
champion än. I samma klass, fast för medium förstås, gjorde Whoopi
ett suveränt och snabbt lopp ända fram till upploppet, då hon inte
tittade på mig utan trodde att hon ”kunde själv” och blev diskad.
På lördagkvällen (efter typ 12 timmars tävlande och 2-3 lopp per
hund) så var det landskamp, där Zoe och Whoopi var uttagna i
respektive mankhöjd att försvara de blå-gula färgerna. Det var tolv
hundar i varje storleksgrupp för respektive land, där de bästa
resultaten från fem hundar skulle slås ihop. Banan var ritad och
dömd av Janita Leinonen (framgångsrik landslagsförare med
bordercollies) och jätterolig, med härliga klurigheter, flyt och
fart. Zoe gjorde ett fantastiskt lopp, och var faktiskt ett par
sekunder snabbare än någon annan, men visade mig att hon kunde hoppa
av A-hindret åt sidan precis ovanför kontaktfältet, när jag genade
och lämnade henne. Så för första gången i sitt liv fick hon 5 fel på
ett A-hinder! Med Whoopi fick jag hjärnsläpp i slalomen, sa
plötsligt ”framåt” till henne när hon var mitt bland pinnarna och
just fått in en tunnel i synfältet, hon tittade förvirrat på mig och
lämnade slalomen mot tunneln… Pinsamt! Men klockan var närmare 22 på
kvällen och dagen hade varit mycket lång och ansträngande, så jag
har förståelse med mig själv, men synd var det för Sverige hade
behövt Whoopis fart i ett felfritt lopp. Sverige förlorade både
small-, medium- och largetävlingen. I medium förlorade vi med tre
hundradelar.
Banor och resultat från hela helgen
finns på: www.absk.fi
|
|
