Whoopi parades med den skuggade sobelhannen Alvin (SUCh Fenstyle Freemason of Shelridge) i augusti 2002. Jag valde honom av en mängd anledningar. Han är en väldigt trevlig hund i vackert fodral (som trots att han var sobel kunde lämna trefärgad avkomma) och hade väl utvärderade valpar! Det känns viktigt för mig att ha något som på förhand kan indikera vad avelsvärdet ligger. Inte minst viktigt var att han var en erfaren avelshane som kunde hantera en tik som Whoopi (som har en massa självförtroende!). Hans leklust (trots att han var medelålders när det begav sig) och positiva attityd till oss charmade oss helt. 

Fem dagar för tidigt, den 28 oktober, kom valparna. Whoopi hade i oktober haft oturen att bli smittad av kennelhosta, sannolikt under vardagsprome- nader i samhället där vi bor. Trots att hon var vaccinerad i början av året blev hon illa däran och trots veterinärens alla knep var hon vid tiden för valpningen helt slut.

Hon födde själv fram en dödfödd trefärgad hanvalp, men var sedan totalt utmattad. Det fick bli kejsarsnitt och där plockade veterinärteamet fram två oerhört pigga tikvalpar, bägge trefärgade, den ena med väldigt mycket vitt i ansiktet. De var redan från början ojämna i storlek (170 resp 240 gram) och fortsatte så. Men bägge var busiga och starka och trots att Whoopi hade det svårt rent fysiskt även efter förlossningen, pga infektionen, var valptiden lättsam.

Båda systrarna fick namn med temat Z och eftersom jag behöll den minsta och sålde den andra till min goda vän Ditte, så finns de båda liksom "kvar i familjen".

Gemensamt för dem var att den tillväxtkurva de hade inte alls överensstämmer med rasens genomsnittliga. Zoe visade både vikt- och höjdmässigt att hon skulle bli av idealstorlek för rasen, men stannade i växten och blev en aning liten. Idag är Zoe drygt 33 cm stor. Zinnias kurvor tydde å andra sidan på att hon skulle bli alldeles för stor, men även hon stannade i växten och blev en godkänd storlek, ca 37 cm som sin mor.