






|
|

|
 |
|
 |
WHOOPIS 2:a
VALPKULL
|


|
 |
 |
Fyra
trefärgade guldklimpar Ett år
efter den första valpningen var det dags för ny parning. Det passar
oss perfekt att vara "mammalediga" under vintern, då
agilitysäsongen ändå går på lågvarv.
En hane jag haft ögonen på länge var den danska trefärgade hanen Pongo (DKUCh Rambye's Bodyguard).
Inte bara är han snygg och otroligt lik Whoopi typmässigt, han har
ett temperament som är helt underbart. Han älskar främmande
människor, han är mild och kärleksfull i sitt sätt mot dem - och i
det avseendet, en total kopia av Whoopi. Han
är läraktig och intresserad av nya saker, det märkte vi när jag
fick låna honom till en agilitybana. Han hade aldrig sett
agilityhinder förut, men hade inga problem att hänga med mig, en
främmande människa, och testa dem. Han har massor av kamp- och
jaktintresse, men med en lagom stressnivå så att han också kan
koppla av. Hans stamtavla är "exotisk" med en
australiensisk pappa och en fransk mamma. Så långt jag har kunnat
tagit reda på är såväl hans släktingar, han själv och hans
avkommor friska och sunda.
Den 5 januari, även denna gång 5 dagar för
tidigt, födde Whoopi otroligt lättsamt en kull på fyra valpar. Det
tog 1 timma och 25 minuter från första till sista valpen tittat ut.
Det blev tre flickor och en pojke. Allihop har mycket vitt på sig och
ser otroligt flotta ut med breda vita kragar och vita framben, baktassar
och svanstippar osv. Alla tre flickorna hade smala vita
bläsar i ansiktet, men killen är som sina föräldrar, dvs han är
bara svart i ansiktet förutom sina charmerande tantecken förstås.
Gemensamt är att de har kraftig benstomme,
förtjusande huvudformer från födseln med bra underkäkar, tydliga
tantecken, fin svärta i färgen och, som sagt, glamorösa vita tecken.
Beteendemässigt
är de underbart framåt, positiva och orädda. De har från början
älskat att få besök, de hälsar glatt på vem som helst och tack
vare min målmedvetna miljöträning veckan innan de flyttade har de
också blivit vana vid nya omgivningar, platser och situationer. Jag
har nogsamt undvikit sammanhang där det kan finnas hundbaciller och
bara tagit dem till ställen där det är människor och miljö som
är det främmande. Ålderdomshem, revisorns kontor, hem till bekanta
utan hund mm är några av de platser de besökt. Chipning,
ögonlysning och veterinärbesiktning var tre olika tillfällen som
alla gick strålande. Inte ett pip eller visat missnöje från någon.
Här ovan är valpkullen
som 4½ månad gammal på vår trapp när de var på valpträff. Hanen
Jolly längst till vänster, sedan Geena, Fiona och Liv. Läs mer här nedan om
de olika individerna, se på bilder och lär känna dem lite.

|
|
 |
 |
 |
|
|
 |
|
 |
Geena |


|
 |
 |
Wild-east
Miss Secret Service "Geena"
2004-01-05 --
e. DKUCh Rambye's Bodyguard "Pongo"
u. SAgCh SAg(Hopp)Ch Maribell's Yambalaya "Whoopi"
Ögon
ua vid 7 veckor
4
veckor gammal på bilden ovan. Hos oss hade hon arbetsnamnet Happy.
Hon var vid födseln väldigt lik sin syster Merry och det var bara
deras kragars form som skiljde dem åt från början. För varje vecka
som gick blev Happy mer och mer framåt och sista veckan visade hon
tecken på att bli en riktigt självsäker ligist och blev mer och mer
lik sin syster Funny. Både utseende- och beteendemässigt. På bilden
nedan är hon 8 veckor.
Mina
vänner Helén Damberg och Björn Butschkau har följt Whoopi genom
dräktighet och valpning och regelbundet varit ett besök hos
valparna. Att en av flickorna skulle bli deras var bestämt sedan
länge. Frågan var bara vilken, men de fick snällt vänta med besked
vem som skulle flytta hem till dem. Det blev "Miss Secret
Service" och de beslöt att kalla henne för Geena, med
anspelning på Geena Davis som spelat många agenter och andra starka
kvinnor i filmer.
Nu
bor Geena med matte och husse i Helsingborg och har ett aktivt liv med många sporter, både
sök, sjöräddning, lydnad och agility står på aktivitetslistan.
 Bilden
till vänster är en vardagsbild från segelbåten och den till höger
visar Geena på wind-surfingbrädan, ännu ett av familjens
vatten-intressen.
Geena
är lättlärd, men ändå envis när hon tycker något är för
svårt, som
under en period när hon inte riktigt accepterade alla
trappor. Hon är som sina syskon nästan löjligt förtjust i alla
människor, totalt orädd för ljud och har självförtroende i det
mesta. Hon klarade sig också jättebra på sin första inofficiella
utställning för sheltieklubben.
På agilitybanan tycks hon ha
precis den gnista och fart som man hoppas på. Hennes instruktörer är
lyriska och matte Helén gör allt för att hinna med, både mentalt och
fysiskt. Det är inte lätt när det är ens första hund! Vi ser fram emot
när det blir dags för officiella tävlingar för dem två.
Tillbaka
|
|
 |
 |
 |
|
|
 |
|
 |
Jolly |


|
 |
 |
Wild-east
High Profile Protection "Jolly"
2004-01-05 --
e. DKUCh Rambye's Bodyguard "Pongo"
u. SAgCh SAg(Hopp)Ch Maribell's Yambalaya "Whoopi"
Ögon
ua vid 7 veckor
4
veckor gammal på bilden. Den enda grabben i gänget. Han har imponerat från första
stund med att vara välskapt i varje detalj. Han är definitivt
glupskast, men visar framtassarna på många fler områden. Han har
gillat att visa systrarna vem som är starkast och han har också
visat en häpnadsväckande manlighet från mycket ung ålder. Under en
fas, när han var 3 veckor, kunde han resa sig upp och skälla små
charmerande varningsskall, när något främmande inträffade. Han
stod med alla tassarna i backen och sa med sitt kroppsspråk:
"Jag försvarar mina systrar!" Snart nog blev de tuffa nog
att ta hand om saker och ting själva och han fick andra intressen.
Men svansen i vädret och testiklarna nere hade han tidigt. Att han
rapade när veterinären lyfte upp honom vid veterinärbesiktningen
var bara kronan på verket! Han är en riktig kille! Men samtidigt har
han andra sidor. Han är otroligt kelig och gosig och han tänker till
innan han löser problemen. På bilden nedan är han 8 veckor.
Jag
kallade honom Jolly och han har från börjat varit maskulin så det
räcker till även i utseendet. Alla drag är manliga och han är
kraftig, men också mycket välbyggd.
Jolly
flyttade till familjen Vilhelmson i Bromma. Det är tonårsdottern
Josefine som är hans främsta matte och hon ser fram emot att forma
honom till en tävlingshund, eftersom hon har erfarenhet av det
förut. Hon hade redan en sheltiehane som heter Zingo, som hon
tävlar agility framgångsrikt med. Jag har haft Josefine som
privatelev och är mycket imponerad över hennes förmåga att ta till
sig mina råd och instruktioner och hennes talang för att använda
sin kropp på bästa sätt för att styra Zingo på banan.
När Jolly växte upp chockade
han oss alla genom att inte vilja sluta växa! Idag är han antagligen
runt 47 cm stor och tävlar i största storleksgruppen i agility. Det
komiska och retsamma för Josefine är att hennes Zingo är 50 cm stor och
hon ville nu ha en mer normalstor sheltie. Hur stora är oddsen för att
man ska få två så stora sheltisar, när de inte alls är släkt? Vi står
alla handfallna eftersom vi inte kände till någon så stor hund varken i
Whoopis eller Pongos stamtavla. Men Jolly har de arbetsegenskaper som
Josefine längtade efter och de trivs bra tillsammans på agilitybanan. Vi
fortsätter att träna tillsammans när vi har tid och jag njuter av deras
utveckling.
Hösten 2006 tog Jolly och
Josefine sin första uppflyttningspinne i Agilityklass 1, bland stor
konkurrens i largegruppen. Efter ett nästan perfekt lopp, där alla
kontaktfält gjordes snabbt och med precision, varenda sväng var
välbalanserad, farten hög och glädjen påtaglig, var det svårt att hålla
sig oberörd som uppfödare! Jag var SÅ stolt över dem!
Tillbaka
|
|
 |
 |
 |
|

 |